mörker
Så sitter man här igen och förbannar världen litegranna. Eller ödets lott som tilldelats mig för tillfället. Tre veckor går ju så jäkla fort och så plötsligt sitter man här och inser att det är monsterveckan igen. Ja, igen. Fattar ni? Den var ju nyss jue (ledsen gubbe).
Så slås jag av minnet av nåt jag läste eller såg för länge sedan att om livets känns motigt och allt bara känns fel så är det universums sätt att tala om att man är på fel väg. Att motigheten och det där att det bär emot är universums sätt att tala om att det är dags att vända om och hitta den väg man är menad att vandra. Undrar om det var Coelho? Eller nån Oprah avsnitt som gör sig påmind? Hmmm... ska kanske kolla upp det där på nå sätt. Men det ligger ju nåt i det skulle jag tro. Att universum vill meddela mig nåt och det å kraftigaste. För om man vandrar den väg som man är menad att vandra så blir det inte motigt. Då blir det inte som det är nu. Om man går den väg man är menad att vandra så är ingenting svårt har jag fattat det som. Så nu ska jag väl bara hitta min väg. Bara och bara säger jag, men iband är det väl så enkelt?
Mörker utanför fönstret trots snön. För vintern är här med besked. Redan nu är det mer snö än det var sammanlagt hela förra vintern. Hoppas det får ligga kvar, för hellre en vit kall värld än en grådassig blöt sådan. Jag vill verkligen ha snö i år. Saknade det förra året nämligen. En del håller ju inte med mig om det där med snön, men de erkänner ju att hellre sånt än gråheten. Mörkret känns inte lika påtagligt med snö som utan. Det kan ju vem som helst hålla med om.
Sanrt dags att röra på sig igen då. Helgen tog slut alldeles för fort igen. Ändå gjorde jag ingenting som skulle fått tiden att gå fortare. Me det är väl så, tiden går oavsett om man vill eller inte. Tiden står ju inte still bara för att man vill det ibland. Får bara hoppas på att den här veckan går fort. Sådär så man undrar vart den tog vägen. Hellre det än att sitta och vara inne på fel dag som också hänt. Då man är en dag före verkligheten. Sånt är inte roligt.
Nä. Slänga i sig nåt ätbart och klä på sig så man är redo för bataljerna. Funderar bara vad universum menar att jag ska göra nu. Stor fråga för en liten människa.
Så slås jag av minnet av nåt jag läste eller såg för länge sedan att om livets känns motigt och allt bara känns fel så är det universums sätt att tala om att man är på fel väg. Att motigheten och det där att det bär emot är universums sätt att tala om att det är dags att vända om och hitta den väg man är menad att vandra. Undrar om det var Coelho? Eller nån Oprah avsnitt som gör sig påmind? Hmmm... ska kanske kolla upp det där på nå sätt. Men det ligger ju nåt i det skulle jag tro. Att universum vill meddela mig nåt och det å kraftigaste. För om man vandrar den väg som man är menad att vandra så blir det inte motigt. Då blir det inte som det är nu. Om man går den väg man är menad att vandra så är ingenting svårt har jag fattat det som. Så nu ska jag väl bara hitta min väg. Bara och bara säger jag, men iband är det väl så enkelt?
Mörker utanför fönstret trots snön. För vintern är här med besked. Redan nu är det mer snö än det var sammanlagt hela förra vintern. Hoppas det får ligga kvar, för hellre en vit kall värld än en grådassig blöt sådan. Jag vill verkligen ha snö i år. Saknade det förra året nämligen. En del håller ju inte med mig om det där med snön, men de erkänner ju att hellre sånt än gråheten. Mörkret känns inte lika påtagligt med snö som utan. Det kan ju vem som helst hålla med om.
Sanrt dags att röra på sig igen då. Helgen tog slut alldeles för fort igen. Ändå gjorde jag ingenting som skulle fått tiden att gå fortare. Me det är väl så, tiden går oavsett om man vill eller inte. Tiden står ju inte still bara för att man vill det ibland. Får bara hoppas på att den här veckan går fort. Sådär så man undrar vart den tog vägen. Hellre det än att sitta och vara inne på fel dag som också hänt. Då man är en dag före verkligheten. Sånt är inte roligt.
Nä. Slänga i sig nåt ätbart och klä på sig så man är redo för bataljerna. Funderar bara vad universum menar att jag ska göra nu. Stor fråga för en liten människa.
Kommentarer
Trackback