gud hör bön??
Under dagen har min telefon legat och surrat till och från och stört mig i mitt sovande. Efter att ha kollat numret, utan att svara så sov jag vidare. Ett nummer jag inte visste vart den går prioriteras ju inte direkt, så jag sussade vidare utan problem. Kan ju alltid kolla sånt där senare. Sagt och gjort. Eniro fick skvallra för mig vem som ringt mig halva dagen och det slutade med att jag ringde upp. Fick en tjej på luren som blev jätteglad över att jag hörde av mig. Pratade lite och jag i min nyvakna tillstånd blev ännu mer yr. Orsaken? Numret gick nämligen till en rekryteringsställe som undrade om jag eventuellt var intresserad av en tjänst uppåt landet. Hon beskrev den och allt det där och sa att de tyckte att jag skulle passa bra. Om jag var/är intresserad? Ehh? Ja. Ja!! JA!!!
Nu blir jag ju inte den enda sökande till sagda tjänst, men att de tyckte att jag verkade passa för just den efter att de sett mina papper. Blir ju lite glad då. Så nu får jag hålla alla fingrar korsade och hoppas på att de på stället faktiskt också tycker att jag passar. I allafall såpass att jag får träffa dem. Snälla gud, eller vad du är, låt mig få den här tjänsten. Kanske har min tysta önskan ut i natten faktiskt hörsammats. Men jag vet ju också att jag kanske inte vill ha den när jag väl är på plats. Men det är ett senare problem. Jag ska inte måla fan på väggen idag. Idag ska jag bara njuta av vetskapen att jag faktiskt är eftertraktad på arbetsmarknaden. Faktiskt. Sånt stärker ens självkänsla något enormt ska ni veta. Nattens pass känns inte ens jobbig att tänka på just nu.
Torsdag idag och pratade med Pojken nyss också och han blev lika glad som jag om denna lilla nyhet för dagen. Skulle ju betyda att jag kan dra upp mina bopålar och dra. Håll tummarna för mig nu. Please?
Oh!! Ohhh!!! Bara för att jag "godkände"!!! :D
Och hur långt upp pratar vi?
Yey for you!!
Håller tummarna så klart, du har varit flygfärdig länge nu min vän! Släpp taget om pinnen och ge dej av vettja! :0) Lycka till!
Anna: ler kan ju bara vara att universum kanske ger mig en fingervisning att det är dags att gära som jag tänkt göra så länge nu... oavsett vad så ordnar det sig. Det har ju en tendens att göra det. Hur långt? Ähum, till Pojken blir väl bra? ;)men nu har jag ju inte hört nåt än så vi får se vad det blir av det här.
E: Tack. Det gör jag med, och med allt som där till. Skrämmande tanke visserligen om det blir verklighet, men det är nog mest rädslan för det okända som spökar. Funderar ju på att göra slag i saken oavsett hur det blir. Friskt vågat hälften vunnet, som det heter så fint.
Åh åh åh va spännande :)