världen sover
Bara jag som är vaken verkar det som. Inga bilar utanför som glömmer bort att det är hastighetsbegränsingar på gatorna i den här staden också. Mig gör det visserligen inte så mycket, men det blir ju så jäkla tyst. Pojken ligger kvar en natt till så jag har nån att kramas med lite innan han kliver iväg på morgonen.
Så varför sitter jag uppe då? Enkelt... ska jobba imorgon natt. Kan ju vara bra att vara någorlunda pigg då har jag förstått. Visst kan man gå runt som i halvkoma, men är det en stökig kväll och natt så blir det en lång väntan på morgonen sen. Jag har ju vart med förr liksom.
Mitt i natten igen då. Trött som en gnu... John Blund var och tömde säcken här borta för en stund sen och den har verkligen satt den här gången. Går inte direkt att ignorera att ögonen känns som om de var fulla av grus. Finns ju inte så mycket att göra en natt som denna. Vill ju inte väcka Pojken heller. Nog för att han inte har några probem med att somna om, det är ju tanken som räknas.
Trött. Världen utanför sover. Tyst uppe hos grannen också... kors i taket liksom. Det är som om världen håller andan inför nåt. Som om världen utanför väntar på att någonting ska hända. Lugnet före stormen liksom. Ni fattar va? Oroväckande känsla bara. Inte alls roligt att tänka katastroftankar, vilket jag gör så fort det är såhär. Förstår inte varför vet bara att jag gör det. Bär väl på en inre oro som speglar tankarna också. Inte alls bra. Måste väl ge ord och namn till dem där innan det blir ohanterbart. Bara jobbigt jue.
Ser också att jag har en del "måsten" kvar på min lista. Den där jag betar av pö om pö. Jag inser ju att när jag tar tag i det där så mår jag ju bättre efteråt. Det känns bra helt enkelt när måstena blir avbockade. En sak i taget liksom. Det viktigaste först. MEN en del saker tar bara tid för mig. Jag vet det. Mitt dilemma. Vill ju att saker och ting ska hända nu... men vet ju mycket väl att det handlar om andra saker. Saker som jag inte har lust med att gå in på ikväll. Kommer en dag för det med. Brukar göra det. Måste ju liksom få ord och namn på sakerna först. Förstå skillnaden mellan fantasi och verklighet. Det som för en del verkar vara så enkelt.
Nä. Rota runt här lite innan jag går och lägger mig. Om det är så så får jag väl sova/vila en stund på eftermiddagen imorgon. Annars får jag väl skriva upp det på det berömda sömnskulds listan jag verkar ha hos John Blund. Den jag brottats med många dagar och nätter. Så, jag tar det som det kommer imorgon helt enkelt. Kan ju inte låta tillfället att få sova tillsammans med Pojken gå om intet. Blir ju ändå långt till nästa gång vi kan göra det igen. Monsterveckan börjar igen på måndag. Var den inte här nyss?
Så varför sitter jag uppe då? Enkelt... ska jobba imorgon natt. Kan ju vara bra att vara någorlunda pigg då har jag förstått. Visst kan man gå runt som i halvkoma, men är det en stökig kväll och natt så blir det en lång väntan på morgonen sen. Jag har ju vart med förr liksom.
Mitt i natten igen då. Trött som en gnu... John Blund var och tömde säcken här borta för en stund sen och den har verkligen satt den här gången. Går inte direkt att ignorera att ögonen känns som om de var fulla av grus. Finns ju inte så mycket att göra en natt som denna. Vill ju inte väcka Pojken heller. Nog för att han inte har några probem med att somna om, det är ju tanken som räknas.
Trött. Världen utanför sover. Tyst uppe hos grannen också... kors i taket liksom. Det är som om världen håller andan inför nåt. Som om världen utanför väntar på att någonting ska hända. Lugnet före stormen liksom. Ni fattar va? Oroväckande känsla bara. Inte alls roligt att tänka katastroftankar, vilket jag gör så fort det är såhär. Förstår inte varför vet bara att jag gör det. Bär väl på en inre oro som speglar tankarna också. Inte alls bra. Måste väl ge ord och namn till dem där innan det blir ohanterbart. Bara jobbigt jue.
Ser också att jag har en del "måsten" kvar på min lista. Den där jag betar av pö om pö. Jag inser ju att när jag tar tag i det där så mår jag ju bättre efteråt. Det känns bra helt enkelt när måstena blir avbockade. En sak i taget liksom. Det viktigaste först. MEN en del saker tar bara tid för mig. Jag vet det. Mitt dilemma. Vill ju att saker och ting ska hända nu... men vet ju mycket väl att det handlar om andra saker. Saker som jag inte har lust med att gå in på ikväll. Kommer en dag för det med. Brukar göra det. Måste ju liksom få ord och namn på sakerna först. Förstå skillnaden mellan fantasi och verklighet. Det som för en del verkar vara så enkelt.
Nä. Rota runt här lite innan jag går och lägger mig. Om det är så så får jag väl sova/vila en stund på eftermiddagen imorgon. Annars får jag väl skriva upp det på det berömda sömnskulds listan jag verkar ha hos John Blund. Den jag brottats med många dagar och nätter. Så, jag tar det som det kommer imorgon helt enkelt. Kan ju inte låta tillfället att få sova tillsammans med Pojken gå om intet. Blir ju ändå långt till nästa gång vi kan göra det igen. Monsterveckan börjar igen på måndag. Var den inte här nyss?
Kommentarer
Trackback