hRaven

Igår var jag och Pojken på Nile.

Efter många om och men så hittade vi till lokalen ifråga. Varken jag eller Pojken är särskilt bevandrade i Örebro. Sen att de hade fel adress ute på Ticnet underlättade ju inte oss direkt när vi kom ner. Men efter att ha frågat folk vart stället låg så kom vi fram till slut. Sånt kan förstöra mycket av helhets upplevelsen, men inte igår.

Förbanden hade för min del kunnat kvitta, men andra verkade vara nöjda. Första hade jag inte hört talas om egentligen, hade väl hört en låt och inte direkt min kopp av thé; Severe Torture. Metal som jag kallar för grismetal på grund av sången. Det är inte en growlande. Andra bandet var svenskt, Grave, och jag som ändå hängt med ett tag gav upp gällande den svenska scenen någongång på nittiotalet. Sen dess har jag inte gett den en ärlig chans. Nu kunde jag ju inte ignorera bandet och jag kom så väl ihåg varför jag inte tycker om dem. Suck.

Kvällens huvudakt var ju då Nile. Forta trummor är det ju och jag mös där jag stod och lyssnade och tittade. Det är nåt med musiken som stillar min oroliga själ helt enkelt. Me like. Me like a lot.

Blev ju en och en annan tröja som fick nya ägare också. Hmmm... disciplinkoppel var det ja.