måndag igen

Så var det vardag helt plötsligt igen. Ensam hemma hos Pojken och väntar på bättre tider. Näää, så illa är det väl inte men nästan? Idag kommer jag att hoppa på tåget söderut igen och landa hemma långt efter att mörkret har lagt sig, men det är väl så ibland. Att skjuta på det oundvikliga tills det inte går längre? Hem vill jag ju inte redan nu, men måste man befinna sig hemma på en tisdagmorgon så måste man. Suck. Men det är en så kallad kort vecka den här veckan. Vi kommer ju att ses till helgen redan, men det är en klen tröst med tanke på att jag ska hem idag. Hmpf...

Gårdagen blev ju sådär som jag misstänkte. Inte sådär hemskt som jag befarat och fick väl egentligen inga störra gliringar eller annat konstigt så... kors i taket... men det låg ju där under ytan. Eller så är det väl jag som ser saker igen? Näää... vet ju hur det där kan vara. Blev i allafall nån timme där och när vi kom hem så gick vi och la oss. Tröttmössorna på helt enkelt och sov nån timme.Blev ju värsta pensionärsparet helt plötsligt. Ta stödvila för att klara av kvällen liksom. Suck. När blev jag så gammal? jag vet ju vad det handlar om så det är väl inte så konstigt att behöva sova en stund efteråt. Snor energi som fan att åka dit. Nu blir det inte dags förrän i december igen. Tillräckligt nära ändå.

Måndagmorgon och det är grått ute. Frukost och mer kaffe så blir det bra sen. Eller? Nåja... Det enda är att jag hoppas bara jag hinner in på Pocketshopen vid tågbytet halvvägs hem. Och att det inte blir några förseningar på vägen. Vi får se helt enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback