tråktisdag

Tisdag idag och vändandet på dygnet går väl sådär. En av dem där måsten som jag har. Annars blir det inge bra alls när jag sitter på jobbet igen och återigen funderar över livets mening. När jag rensade bland papprena förra veckan så hittade jag sidor som jag hade skrivit under de första nätterna på plats. Jag minns att jag skrev dem, men det känns väldigt främmande idag. Jag hade väl energi då. Papprena var planeringar kring hur jag kan ta vara på tiden på nätterna. Att göra något produktivt istället. Som att ta itu med D-uppsatsen som (bokstavligt) ligger på hög. Jag ser den varje dag där den ligger. En annan lapp var om att ta det där körkortet. När det är lugnt så är det ju lugnt på nätterna. Blev ju varken hackat eller malet av det där. Nu känns dem där papperslapparna mer som ett hån.

Tråktisdag idag. Har inte gjort många knop här hemma idag. Orkar helt enkelt inte. Som om jag hade en egen energitjuv någonstans. Men man ska väl tillåta sig att ha såna här dar också. Nackdelen är att de blir för många ibland. 

Idag är jag ändå glad över att jag kunde överraska Rockern. Har planerat hennes 30-årspresent trots att det är ett halv år dit. Men en del saker kan man inte vänta med helt enkelt, så jag hoppas hon inte klandrar mig för den överraskningen redan nu. Sen att bror är med på den också gör nog henne lite glad.

Sen fick jag ju tag på en övning här för ett par veckor sen. Övningen går ut på att välja sina ord. Att byta ut måste till ska och borde till vill. För då markerar man att det man vill göra är ett val. Jag vette fan om det skulle funka i min vardag. För mina måsten är verkligen måsten och inget jag vill göra. Suck. Men det kanske är värt ett försök? Att istället för att känna en enorm motstånd till en del saker kanske ska se det från en annan synvinkel. Känns inte rätt att göra så och det kommer att bli svårt att se mina borde och måsten som ett val jag ska och vill göra. Kanske blir det enklare om jag tar de små sakerna först?

Nä. Soffläge igen. Ha det gott.


Kommentarer
Postat av: Anna

Klandrar inte!!! Bra med lite tid att vänja mig, så kanske jag kan sluta gråta varje gång jag tänker på det... Uh, känslor, jobbigt.

Ni är sötast, båda två..


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback