hRaven

Första september betyder att det är höst. Hösten är här. Yey! Det är nog bara jag som jublar över detta faktum. Eller nä, jag vet en till som tycker precis som jag. Hon sitter på andra sidan stan, men om hon sedan jublar är ju en helt annan sak. Men jag gör det. Helt enkelt underbart med hösten. Me like. Me like a lot. Det enda som egentligen saknas är en balkong. En sådan saknar jag för tillfället. Men jag får hålla mig till tåls till nästa vecka då jag får ha en till låns igen. *ler*. Måste bara ta mig igenom den här veckan. Den jag kallar för monsterveckan. Det känns som om det nyss var en sådan vecka, men det är väl bara jag som inte hänger med i svängarna som vanligt.

Vart tar dagaarna vägen? Jag bara undrar. Gjorde jag nå speciellt under augusti? Nä. Det gjorde jag ju inte, men ändå flög tiden all världens väg. Hmmm, tittar i kalendern och inser ju att månaden faktiskt finns, men jag verkar befinna mig på en annan tidsaxel eftersom den nu verkade bara försvinna bara sådär. Sover jag? Jag menar bara att ger jag sken av att vara vaken när jag egentligen går runt i sömnen och hoppas på att någon ska väcka mig från den mardröm jag vistas i. Hmmm, ta vara på dagen heter det ju, men jag verkar göra nåt annat jag. Jag fyller mitt liv med dagar istället för dagarna med liv märker jag. Augusti kommer ju inte direkt att hamna i historieböckerna när det gäller mig. Andra kanske men inte min augusti.

Jag får se till att september blir en månad jag kan se tillbaka till och säga att jag faktiskt gjorde nåt av min tid. Men inte den här veckan. Jag får se det som en språngbräda till resten av månaden. För den här veckan, min så kallade monstervecka, kommer det finnas tre saker som kommer att dominera min vardag; sova, äta och jobba. Finns inte direkt tid med annat. Arbetar fem nätter av sju så det är kanske inte så konstigt om jag inte kommer att göra många knop när jag väl är hemma. Spara min energi till annat. Men just nu känner jag bara att det kryper i mig. Känslan av att göra nåt är påtaglig. Kliar i fingrarna helt enkelt. Synd bara att jag inet kan lägga energin på annat än jobb just nu.

September. Väcktes av sirentestet klockan tre som de gör första måndagen varje månad. Lika bra det kanske. Vore ju synd om jag var utvilad inför kommande veckan, eller hur? Veckan har inte ens börjat och jag suckar redan. Fick nya schemat förra veckan. Ändringarna de gjort påverkar inte mina tider, men för de som arbetar andra tider gör det ju det vilket påverkar mig indirekt. Detta gör att min monstervecka blev plötsligt ännu tyngre. Suck. Nä, inte tänka på det nu. Blir ju inte direkt lättare att ta sig till jobbet när man tänker på sånt. Veckan blir ju inte direkt kortare om jag tänker på de kommande fem nätterna. Suck. Jag får bara ta en dag eller natt i taget. Timme för timme. Svårare än så är det ju inte, men det blir ju inte enklare för det. Tänka på annat istället? Inte så lätt alla gånger.

Nä, ska väl hälla i mig sista av morgonkaffet och sen ta mig till affären för att hitta på nåt att äta ikväll. Natten har inte ens börjat och den känns redan lång. Blöö.