hemmahelg
Så gör helgen sig redo för att tacka för sig för den här veckan. Söndagkvällen är snart slut så jag tänkte skriva en rad eller två. Helgen kom och gick sådär lugnt som jag befarade, och fakstiskt plaanerade. Bestämde mig för att vara sjuk hela helgen så jag skulle bli frisk från förkylningen för den här gången. Ordnade upp lite med ekonomin så att jag inte är helt fattig i november. Jaaa, man måste ju se längre än näsan räcker. Kommer ju en dag imorgon också jue.
Söndag idag. Farsan fyller år igen. Tänk vad tiden går fort. Det var ju nyss som jag ar där och firade stora dagen. Men tydligen är det år sen sist. Hmm.... Morsan ropade i bakgrunden och undrade när jag skulle komma och hälsa på. En bra fråga det där. Inget jag direkt planerar alltför ofta, men det är väl dags. Farsan har liksom gett upp om det där. Jag kan inte klandra han heller. Men brorsan skvallrade sådär fint att morsan klagat över min frånvaro till honom. Att jag aldrig hör av mig. Men jag säger ännu en gång det jag brukar säga till folk, och speciellt henne; telefonen funkar väl åt båda hållen. Men jag ska väl stvävja det där innan det går för långt och visa upp mig nån dag. När jag kommer uppåt igen. Har en del av höstens skörd att hämta. Hon gör sånt morsan. Plockar svamp och bär och fixar och donar och ger bort till mig och andra. Så jag får ta två flugor på samma gång.
Helgen har gått i pappersorteringens tecken. Jag har suttit med högar av gamla papper som skulle behövt tas itu med för länge sen. Mycket av att jag skjutit fram det var att jag inte hade hålslagare. Löjligt kan tyckas, men det funkar så för min del. Att en del saker ska göras i viss ordning. (Kanske finns en liten släng av jungfru i mig också). Det blev en hel del saker som ska strimlas innan det kan kastas. Vill ju inte att alla ska veta vad det är jag har samlat på mig under åren. Suck. Men nu när högarna är fixade så blir det enklare att hålla undan det som kommer fram över. Måste bara inhandla pärmar så det ser snyggt ut också. Och den där bokhyllan (eller var det två???) ska väl hämtas hem också. Sen kan linneskåpet användas till det den är gjord för.
Sista söndagen i september. Tiden har ju liksom bara runnit iväg. Det var ju månadskifte nyss när jag undrade över vad jag ska göra med min höst. Att ta itu med saker och ting och göra nåt av mitt liv. Är jag verkligen så slö? Eller handlar det om annat? En del saker som behöver tas itu med helt enkelt. En del i det hela är väl att disponera det på bästa sätt egentligen. Får börja göra listor som en viss fröken på andra sidan stan kör med. Har ju visserligen tänkt att gröra det ett tag nu, men aldrig liksom kommit till skott. Men nu får det vara nog helt enkelt. Att se svart på vitt vad det är man skiter i att göra helt enkelt. Jag får börja med enkel KBT på mig själv om det ska bli nåt av det här helt enkelt. Och varje dag/kväll när jag slutfört det som finns på min lista ska jag erömma mig själv med stora och fina ord plus en klapp på axeln. Pojken blir säkert glad om jag gör det. Han är ju av den meningen att jag inte är så handlingsförlamad som person som jag verkar just nu. Jag vet det. Jag är en glad och social jävel som tar mig för saker. Men tydligen har nåt annat fått klorna i mig. Så om jag kör listmodellen framöver så blir det ändring på det där också. Har ju en massa jag vill göra ju. Och så saker som jag vet att jag borde göra. Men en sak i taget är ju en bra början.
Det är måndag imorgon. Ny vecka. Och så som det ser ut nu; nya tag. Dagarna ska få en annan mening helt enkelt. Jag sa ta tummen ur och göra det där jag som jag skjutit alltför länge på att göra. Sen får vi se om inte jag bli gladare och piggare också. Men först ska vi ta oss igenom resten av söndagen. Fixa och dona här hemma så morgondagen inte blir som en chock för lilla hjärnkontoret.
Söndag idag. Farsan fyller år igen. Tänk vad tiden går fort. Det var ju nyss som jag ar där och firade stora dagen. Men tydligen är det år sen sist. Hmm.... Morsan ropade i bakgrunden och undrade när jag skulle komma och hälsa på. En bra fråga det där. Inget jag direkt planerar alltför ofta, men det är väl dags. Farsan har liksom gett upp om det där. Jag kan inte klandra han heller. Men brorsan skvallrade sådär fint att morsan klagat över min frånvaro till honom. Att jag aldrig hör av mig. Men jag säger ännu en gång det jag brukar säga till folk, och speciellt henne; telefonen funkar väl åt båda hållen. Men jag ska väl stvävja det där innan det går för långt och visa upp mig nån dag. När jag kommer uppåt igen. Har en del av höstens skörd att hämta. Hon gör sånt morsan. Plockar svamp och bär och fixar och donar och ger bort till mig och andra. Så jag får ta två flugor på samma gång.
Helgen har gått i pappersorteringens tecken. Jag har suttit med högar av gamla papper som skulle behövt tas itu med för länge sen. Mycket av att jag skjutit fram det var att jag inte hade hålslagare. Löjligt kan tyckas, men det funkar så för min del. Att en del saker ska göras i viss ordning. (Kanske finns en liten släng av jungfru i mig också). Det blev en hel del saker som ska strimlas innan det kan kastas. Vill ju inte att alla ska veta vad det är jag har samlat på mig under åren. Suck. Men nu när högarna är fixade så blir det enklare att hålla undan det som kommer fram över. Måste bara inhandla pärmar så det ser snyggt ut också. Och den där bokhyllan (eller var det två???) ska väl hämtas hem också. Sen kan linneskåpet användas till det den är gjord för.
Sista söndagen i september. Tiden har ju liksom bara runnit iväg. Det var ju månadskifte nyss när jag undrade över vad jag ska göra med min höst. Att ta itu med saker och ting och göra nåt av mitt liv. Är jag verkligen så slö? Eller handlar det om annat? En del saker som behöver tas itu med helt enkelt. En del i det hela är väl att disponera det på bästa sätt egentligen. Får börja göra listor som en viss fröken på andra sidan stan kör med. Har ju visserligen tänkt att gröra det ett tag nu, men aldrig liksom kommit till skott. Men nu får det vara nog helt enkelt. Att se svart på vitt vad det är man skiter i att göra helt enkelt. Jag får börja med enkel KBT på mig själv om det ska bli nåt av det här helt enkelt. Och varje dag/kväll när jag slutfört det som finns på min lista ska jag erömma mig själv med stora och fina ord plus en klapp på axeln. Pojken blir säkert glad om jag gör det. Han är ju av den meningen att jag inte är så handlingsförlamad som person som jag verkar just nu. Jag vet det. Jag är en glad och social jävel som tar mig för saker. Men tydligen har nåt annat fått klorna i mig. Så om jag kör listmodellen framöver så blir det ändring på det där också. Har ju en massa jag vill göra ju. Och så saker som jag vet att jag borde göra. Men en sak i taget är ju en bra början.
Det är måndag imorgon. Ny vecka. Och så som det ser ut nu; nya tag. Dagarna ska få en annan mening helt enkelt. Jag sa ta tummen ur och göra det där jag som jag skjutit alltför länge på att göra. Sen får vi se om inte jag bli gladare och piggare också. Men först ska vi ta oss igenom resten av söndagen. Fixa och dona här hemma så morgondagen inte blir som en chock för lilla hjärnkontoret.
Kommentarer
Trackback