hRaven

Inne på tredje natten. John Blund terroriserar mig återigen. Det har han gjort hela helgen. Jag brukar inte vara såhär trött annars. Förstår inte vart tröttheten kommer ifrån.

Det finns två jävligt irriterande saker som kan hända när man ska sova mellan passen. Det ena är att inte kunna sova och det andra är att somna utan att man förstår att man har gjort det. Det där som kan hända ibland har jag märkt. Att vakna av väckaklockan ett ex antal timmar senare och känna att det var liksom nyss man la ner huvudet på kudden. Det är det jag menar med att somna (och sova) utan att fatta att man har gjort det. Sen känns det därefter också. Tröttheten ligger som en hinna över en hela vakna tiden tills man går och lägger sig igen. Jag befinner mig i det tillståndet just nu. Haft det så hela kvällen och natten. Vågar knappt läsa mer än fem minuter åt gången.

John Blund sitter och terroriserar mig. Jag känner gruset i ögonen och hur hjärnan bara blir mosigare. Sitter med kaffe... som ändå inte funkar uppiggande på mig (men den håller mig sysselsatt)... går runt huset (kylan håller en vaken).... röker som en borstbindare (också för att vistas ute i det råa kalla nattluften)... zappar mellan kanalerna (TV:n funkar i natt)... och så skriva det här lite snabbt sådär... plus ett otal försök till att läsa lite Koontz. Jag ser på klockan och inser att det är många timmar kvar innan jag kan ta mig hemåt och krypa ner mellan lakanen. För många timmar tills jag kan vända världen ryggen i några timmar.

Jag borde verkligen ha fler av mig som jag skrev igår... en till i allafall. En som ligger hemma och sover helt enkelt.