hRaven

Ibland så kan man ju inte mer än bara skratta åt eländet och undra vad det är som händer egentligen. Igår hade jag oturen att göra en sån där grej som gjorde det bara knaka till i ryggen. Ajjj!!! säger jag bara och stod och funderade en bra stund hur det här skulle gå. Eller snarare hur i helvete jag skulle funka på jobbet med en rygg som fick för sig att börja jävlas på den mest vidriga sätt. En snabb titt på klockan och konstaterade att det var alldelles för sent för att ringa och säg att jag inte kommer. Kollegorna hade fått panik om jag hade ringt. Har man brist på vikarier så har man det. Så jag tog mig till jobbet i allafall. Nu hade jag då turen att det var hur lugnt som helst igår... men kan det bli annat när det är pensions utbetalningar idag?

Nu, efter att jag faktiskt sovit en stund och lyckats ta mig upp ur sängen så kan jag bara konstatera att det där med att ha en rygg som funkar som den ska är jävligt underskattat. Suck. Ajjj! säger jag bara. Det blir inte många knop gjorda här för tillfället kan jag ju meddela. Att ta sig från ett rum till ett annat tar sin lilla tid. Känner mig plötsligt som en hundraåring i kroppen. Nog för att jag är gammal, men inte så gammal. Ser för mitt inre öga hur jag går runt sådär som man kan se en del äldre hasar sig fram. Måste se ganska komiskt ut, faktiskt.

Så vad har vi på agendan idag då? Inte mycket kan jag ju meddela. Blir trots allt hemma i natt. Fixade ju in vikarie innan jag stack från jobbet. Känns lite surt att min rygg är orsaken till en karensnatt. Men men. Lika bra, för jag tvivlar på att grabbarna skulle respektera min önskan om lugn i huset just nu.

Nä, man kanske ska hasa sig till köket och fylla på kaffemuggen kanske? Suck... nån som kan klocka mig?