hRaven

Idag morrar jag. Idag är jag redo att hugga av huvet på första bästa som går emot mig utan anledning. Idag är jag verkligen inte en glad människa. Idag hatar jag hela världen. Idag hatar jag (nästan) hela mänskligheten. Idag HATAR jag! och ni ska veta att det tar ett tag innan jag säger att jag hatar. För det är verkligen ett starkt ord som jag använder med tillförsikt. Men idag hatar jag. Verkligen bara gör det.

Hmmm... Varför? Skit i det så lever ni längre. Egentligen inte så svårt att räkna ut, men jag orkar bara inte förklara. Orkar inte bara. Slöseri med en massa energi att känna såhär, men tyvärr ett tillstånd som jag inte kan göra så mycket åt just nu. Känslan har liksom bosatt sig och vägrar flytta. Lika bra kanske? Nån kan ju ha fått för sig att jag är en snäll människa, och det går ju inte för sig alls.

Nä. Tänker på en seriestrip jag klippte ut ur Aftonbladet ett tag sen. Carpe Diem av Niklas Eriksson, där följande står i pratbubblan; "Tror du att jag kan få mitt människohat klassat som arbetsskada?". När jag läste den så tänkte jag på att hat var ett starkt ord och jag hade själv valt människoförakt, men idag... Idag hatar jag.

Sååå trött.