redan måndag
Vad i h-e?! Hur har det hunnit bli måndag? Vart tog helgen vägen? Veckan bara svischade förbi. Igen. Det har ju en tendens att göra det har jag märkt. En del veckor snabbare än andra. Suck.
Snart är min hemmafruvecka slut för den här gången. Imorgon slänger jag mig upp på tåget igen och tuffar neråt. Har ingen lust alls med det där. Finns ju roligare saker än det. Men det är som det är just nu. Distansförhållanden innebär ju sådant. Även om man inte direkt har nå lust alls med att åka. Men det är ju ändå en ganska bra vecka trots allt. Att jag åker imorgon betyder bara att jag ska jobba två nätter och sen kommer Pojken ner till helgen igen. Så det blir ju inte en lång väntan till att ses igen. En kort och bra vecka. Sen kommer ju det andra därefter, men jag ska försöka att inte tänka på det just nu.
Igår var vi hemma hos hans föräldrar då vi var bjudna på söndagsmiddag. Inte söndagstek, men ändå. Sånt där som räknas till normalt. Riktigt trevligt. Vissa saker kan man ju vänja sig vid skulle jag tro.
Så har jag shoppat igen. Tydligen finns det kläder även för mig nu i höst. Nackdelen är ju då att det jag hittar häruppe finns oftast inte i min storlek, vilket betyder att jag får ta en runda nere på stan hemma för att köpa det jag vill ha. Ganska bra egentligen, för det gör ju att jag har kläderna hemma på en gång istället för att vänta med att han ska ta ner dem till mig sen. Vill ju inte släpa med mig hur mycket grejer som helst på tåget. Hmmm... och så det där att jag handlar lite saker hem till Pojken också. Små saker som skulle kunna ses som att jag boar in mig. Eller nja, egentligen inte. Det är fortfarande hans stil, men inget som han prioriterar att köpa hem direkt.
Drygaste med allt är ju ändå det att vara medveten om vad det är jag skulle kunna ha istället för det jag har. Att livet kunde te sig annorlunda om ödet ville vara på min sida en stund. Det är inte roligt att bli påmind varje dag på det jag inte har. Att varje dag bli påmind om hur det skulle kunna vara. Men nu är det som det är. Får försöka göra nåt åt det där. Suck.
Redan måndag. Vill inte alls.
Snart är min hemmafruvecka slut för den här gången. Imorgon slänger jag mig upp på tåget igen och tuffar neråt. Har ingen lust alls med det där. Finns ju roligare saker än det. Men det är som det är just nu. Distansförhållanden innebär ju sådant. Även om man inte direkt har nå lust alls med att åka. Men det är ju ändå en ganska bra vecka trots allt. Att jag åker imorgon betyder bara att jag ska jobba två nätter och sen kommer Pojken ner till helgen igen. Så det blir ju inte en lång väntan till att ses igen. En kort och bra vecka. Sen kommer ju det andra därefter, men jag ska försöka att inte tänka på det just nu.
Igår var vi hemma hos hans föräldrar då vi var bjudna på söndagsmiddag. Inte söndagstek, men ändå. Sånt där som räknas till normalt. Riktigt trevligt. Vissa saker kan man ju vänja sig vid skulle jag tro.
Så har jag shoppat igen. Tydligen finns det kläder även för mig nu i höst. Nackdelen är ju då att det jag hittar häruppe finns oftast inte i min storlek, vilket betyder att jag får ta en runda nere på stan hemma för att köpa det jag vill ha. Ganska bra egentligen, för det gör ju att jag har kläderna hemma på en gång istället för att vänta med att han ska ta ner dem till mig sen. Vill ju inte släpa med mig hur mycket grejer som helst på tåget. Hmmm... och så det där att jag handlar lite saker hem till Pojken också. Små saker som skulle kunna ses som att jag boar in mig. Eller nja, egentligen inte. Det är fortfarande hans stil, men inget som han prioriterar att köpa hem direkt.
Drygaste med allt är ju ändå det att vara medveten om vad det är jag skulle kunna ha istället för det jag har. Att livet kunde te sig annorlunda om ödet ville vara på min sida en stund. Det är inte roligt att bli påmind varje dag på det jag inte har. Att varje dag bli påmind om hur det skulle kunna vara. Men nu är det som det är. Får försöka göra nåt åt det där. Suck.
Redan måndag. Vill inte alls.
Kommentarer
Trackback