hRaven

Jag gjorde det enda rätta och sjukskrev mig idag. Lyssnade till kroppen och gjorde en iskall kalkyleringen av läget. Uppe med tuppen och pussade Pojken hejdå innan jag slog numret till jobbet. Jag är sjuk. På riktigt sådär vidrigt som bara jag kan bli. Inte alls roligt. Vaknade några gånger av att jag frös. Då är det väl tur att man hade någon att krypa intill och hålla om då. I natt blir det värre.

Sjuk igen med andra ord. Inser ju ganska krasst att mitt liv inte är så bra för hälsan. Att ligga haldöd i soffan varannan månad gör ju det med en. Att man fattar. Men det är som det är just nu. Försöker hitta utvägar men det känns som om jag har målat mig i ett hörn. Vill ju så mycket annat men så får hjärnan motorstopp och jag står och stampar. Pojken tyckte inte alls om det där att det låter som om jag gett upp. Har jag det? Jag hoppas inte det. Just nu vet jag inte.

Så jag blir hemma i minst två pass. Sen får vi känna efter och se. Imorgon ska jag väl ringa och analysera mig själv i telefon. Ställa diagnos och se om personen i andra ändan håller med mig. Oavsett vad de säger så kommer jag att behöva hostmedicin. Sån där som gör att jag slipper huvudvärk eller annat obehag. Vill ju inte att hostan går ner i lungorna heller. Vet alltför väl hur det där är att gå med det där (Hoppas medikamenterna hjälper Rockern). Hade det varit en vanlig förkylning hade det ju vart hur enkelt som helst. Jag tar hellre en veckas snorande istället för hosta. Mest jobbigt. Sömnen blir störd bland annat.

Jag är sjuk. Ändå sitter jag här med dåligt samvete.