god morgon!
Jag inser ju att jag faktiskt har sömnsvårigheter. Faktiskt. Nu är det ju inte direkt så att jag sovit som en stock sen jag började krama kudde, utan det har varit åt andra hållet.
Snurrsnurr. Vända vrida. Frusta pusta och dubbelsucka. Lyssnat till grannen som gick upp vid halv sju. Sen lekte katterna matte-får-inte-sova leken igen. Jag har varit uppe stunder för att lägga mig igen. Jag hade väckning för att jag inte skulle sova bort dagen. Det gick sådär bra eller hur. Jag hörde posten slänga in en massa som prasslade och lät idag. Orkade inte bry mig. Allt slutade med att jag gick upp 13.39 pip!
Sen dess har jag fått återställa ordningen här hemma. Hyss är roligt. Matte-får-inte-sova leken är jätterolig. Suck. Saker på golvet. Saker som måste kastas och lite glas på golvet. Snabeldraken tas fram. Krukväxt på golvet. Krukan är hel! *korsitaket*
Ska nog ta dem där sovsakerna som psykdoktorn skrev ut till mig. Jag är orolig. Nojar mig som fan för sånt där. Vet ju hur det blev med dem förra jag fick utskrivna för över tio år sen. Det slog åt andra hållet istället. Sova my ass! Men jag måste ju testa i allafall. Psykdoktorn kommer ju att fråga om dem sen ändå. Och tiden börjar bli knapp. Fan. Jag som inte skulle tänka på det idag. Nu. Fan.
Nu min första mugg kaffe. Ja tack.
Det finns ju så många olika varianter av sovmedicin. Om inte den sort du fått funkar kan du be om en annan variant. Om du då beskriver hur denna verkade på just dig kan läkaren lättare hitta något som passar dig.
Lycka till!
Sol: jo, jag vet att det finns en del sovmediciner därute. Jag VET. Det är det som är felet. Och det att jag är skeptiskt till mediciner. Alltid varit. Samtidigt som jag har dålig erfarenhet av skiten. Underlättar ju inte direkt. Men det är inte hela sanningen till min tvekan till att ta dem där preparaten... Jag är bara rädd för att tappa kontrollen. Illa va? Eller rent av sunt?
Jo, det är en kombination av illa och sunt. Man kan ju minimera "riskerna" genom att sova hos någon/ha någon sovandes hos för att inte vara ensam. På så vis kanske man känner man sig säkrare och törs slappna av ordentligt? Jag vet inte, jag har tagit preparat av sådant slag sedan många år. Inte ofta, inte regelbundet, men vid behov.
Jag ogillar att ta sådant, men ibland finns det inget val om man vill behålla förståndet. Jag tog dem aldrig när sonen var hemma eftersom jag, som du, inte ville tappa kontrollen eller inte vara tillförlitlig om något hände. Det anser jag vara en sund rädsla. Men i ditt fall finns ingen son och behovet av att sova är viktigt att tillfredställa, annars blir man ett vrak inom väldigt kort tid.
Hoppas du kommer fram till en bra lösning.