hRaven

Idag blir det att packa Pojkens bil med mig och katterna och brumma uppåt. Jaa, han hämtar mig idag. Han är snäll sådär. Jag lär bli borta minst en vecka är det väl tänkt. Nu när jag fortfarande kan. Sen blir det ju lite andra tider och jag lär ju inte kunna leka hemmafru hur som helst. Orsaken till att jag överhuvudtaget varit hemma här nere är att katterna ska få en grundtrygghet med mig i första hand. Det är ju ändå i huvudsak mina katter. Att han är en del i våra liv är ju liksom självklart. Men grundtrygghet måste de ju ha och nu efter typ en månad (är det inte längre) så känns det som om de är ganska så klara med vad som gäller och vad som är tillåtet eller inte. Innan dess ska jag väl försöka mig på konststycket att klippa klorna på dem. Det är long overdo men jag ville inte stressa dem alltför mycket i början. Men men... jag ska vakna till liv först. Kan ju vara bra så jag inte tappar tålamodet och klipper fel. Sen är det ju så att de busar runt just nu så jag kan ju vänta tills de härjat klart.

Oj. Det blev kanske lite mastigt stycke sådär direkt i början men vad ska jag göra? Kan ju inte stycka upp saker bara för att det ska bli enklare för er att läsa?

Nåja. Jag har haft två nätter av snurrande och sömnlöshet. Dumt kan ju tyckas när jag har hjälpmedel mot sånt. Men igår morse behövde jag vara klar i skallen redan från start så det blev som det blev. Jag tog nattsnurret och funderingarna som det är. Och igår var jag ju trött. Trött som en gnu när jag släckte ner men sen så ändrades ju det där under tiden jag kom till sovrummet. Skumt det där. Ska nog låta mig somna på soffan istället. Inget jag föredrar att göra men är det så så får det vara så. Sen är det ju sådär att av de små vita jag fick först gav mig myrkrypningar, och enligt psykdoktron så ska jag då inte äta dem. För sånt går inte över. Fick annat istället, men nu vet jag ju inte hur den funkar vilket gjorde att jag valde att snurra mig till sömns.

Idag blir det att packa ihop lite saker innan Pojken dyker upp så han inte tror jag är helt handlingsförlamad eller off. Nu vet han ju att jag kan vara både det ena och det andra, men han behöver ju inte ta det idag. Räcker med att han kommer ha en virrig dam med sig hem.

Jag har en lista med saker jag behöver göra innan jag låser dörren efter mig. En liten lista jag inte riktigt vet om jag hinner beta av innan han kommer ner. Sov lite längre än tänkt, men det får han ta tycker jag. Han vet ju vad han har att göra med numera så det borde ju inte komma som en överraskning direkt. Och hur ska jag komma ihåg att ta med mig alla mediciner som jag behöver tydligen? Och om jag blir borta mer än en vecka? Jäkla krångel det blev. Jag som hade problem att komma ihåg kläder att ha med mig. Räkna trosorna liksom. Nu ska jag hålla koll på doseringar och jox innan jag ens vet hur saker och ting funkar. Aaaargh. SUck. Näää... jag är inte arg. Bara frustrerad. Jag går runt på kemikalier. Jag? Skeptikern. Anti-piller tjejen liksom. Jag vill inte! Blöö.

Nattens funderingar tog mig till två olika håll. Den ena ljus och fin och lugnet själv med att jag kände att jag befann mig på en bra plats just nu. Jag är där jag ska vara just nu. Sen kom nattsvarta tankarna ifatt och förstörde den bilden lite. Smittade ner det ljusa med slingor av svart etter. Som för att säga att det är bara en illusion som ändå inte kommer att bli sann. Jag lyckades hålla kvar den braiga bilden. Det ljusa. Jag vet att de svarta finns ju där ändå. Jag finns ju där. Jag finns ju med i den bilden. Då kommer det aldrig att finnas enbart ljus.

Oj. Inte min mening att vrida till det sådär. Nu vet ni ju inte hela sanningen. Ni har inte hela bilden klar för er. Jag vet. En handfull med människor vet det. Jag är inte redo att delge er det än. Jag kommer att göra det. Men inte nu.

Tiden går alltför fort nu. Listan är inte ens påbörjad. Äh. Skriver väl när jag landat uppe hos Pojken och kan leka hemmafru igen.

När blev jag såhär ofokuserad? Splittrad?