hRaven

Idag har jag varit utan ciggen i tre månader. TRE månader!!! Det är ett tag.

Den senaste tiden har jag kommit på mig själv att inte ens tänka på cigg. Ja, tills dagar som denna då förstås. Dagar som denna tillhör dem där som jag har funderingar på att gå och inhandla mig en ask och sätta mig vid första bästa parkbänk och röka hela asken på en gång. Nu är det ju så att dessa attacker går över efter ett tag, men när dem kommer så är det bra att jag inte har cigg hemma. Eller i väskan eller någon annanstans. För det skulle ju lätt bli så att jag skulle sitta där kedjerökande grön i ansiktet och hosta lungorna ur mig.

Jag är glad att dessa funderingar och sug kommer sällan numera. Det var ju värre i början. Sen underlättar det ju att ha en storbolmande granne så hans rök kommer in till mig ibland. Luktar vidrigt. Och de få tillfällena som jag sitter på bussen numera med fimpstinkande människor. Jag mår bra då. Att veta att jag inte luktar så längre. Ganska skönt faktiskt.

Men röksugsattackerna från helvetet är inte ens roliga. Hade ju vart en annan sak då ju.

Men typ 90 dagars rökfrihet ska väl inte litet sug sabba för mig. Sen det att jag räknade ut nyss att jag under dessa månader har sparat minst 4500 på att inte gå till affären och handla (minst) en ask om dagen. Ja, ni läste rätt. Fyratusen femhundra kronor!  Vad jag gjort för dem pengarna istället? Konserter i februari är ju en del av det. Katterna en annan. Sen räcker ju dem pengarna inte så långt om man ska börja från början med katter alltså. Allt med djur kostar ju. Men jag lägger hellre dem pengarna på katterna än att sitta och suga i mig skiten. Så är det ju.

Tre månaders rökfrihet.
Tre månaders utan nikotin.
För tre månader sen fimpade jag sista ciggen.

Duktiga jag. Men jag erkänner; det har inte varit enkelt. Bra ja. Men inte enkelt. Och det är som de säger; en dag i taget.
 
Men jaaa... det skulle ju vara så jäkla gott med en cigg just nu. Men jag låter blir. Jag väljer att rida ut den här vågen av sug. Jag väljer att brottas med nikotinmonstret som fortfarande gör sig påmind ibland. Bra va?