just ja
Jag glömde skriva om påringningen i morse.
Det finns få saker som irriterar mig så mycket som att det kommer någon och ringer på min dörr. Nu händer det ju inte det sådär värst ofta, men när det gör det så vet jag oftast om det i förväg. Gör jag inte det så blir den som står bakom dörren stående med en stängd dörr. Ja, jag vet. Jag borde öppna eller i allafall gå och se efter vem som vågar sig på att ringa på dörren hur som helst. Orsaken till att jag inte ens går och öppnar eller ser efter vem det är är efter gamla pundargrannen jag hade ovanför mig. Folk tog fel på dörr. Inte bara det heller visserigen. De tog ju fel på fönster också. Okej, avvikelse från ämnet igen.
Jag låg och sov när det ringer på dörren vid tiosnåret på morgonen. Inte sådär hemskt tidigt ändå, men för mig som ligger och sover betyder det att jag blir väckt. Väckt och jag ligger med hjärtat i halsgropen och panikar mig helt enkelt. Drygt som fan är det i allafall. Att min reaktion av plingande på dörren startar panikattack. Illa. Verkligen illa.
Nu har jag ju insett att jag har den reaktionen på ringande dörr oavsett tid på dygnet om jag inte vet att jag väntar på besök. När det kom sig så vet jag faktiskt inte, men den finns där numera. Sådär jobbigt. För jag har ju insett det inte är normalt att bli nervös av att höra porten gå och stegen som kommer uppför trappen. Jag slappnar av när jag inser att fotstegen inte är på väg till mig. Jag kommer på mig själv att småpanika mig i soffan när jag hör grannen mittemot stå och prata med någon av sina kompisar i trappen också. Vad gör jag om de ringer på min dörr? Det bisarraste i det här är ändå det att ibland sänker jag ljudet på TV:n eller stereon när jag hör porten gå för att inte folk ska höra att jag är hemma. Ja, höra. Jag händer att jag sitter i en nästan nersläckt lägenhet av samma orsak. Inte sådär att det är mörkt i sig utan så att det ser nersläckt ut. Sjukt beteende, jag vet.
Jag ska nog ta upp detta beteende med psykdoktorn imorgon. Just ångesten jag kan känna när det ringer på min dörr. Varför jag ens har känslan är ett mysterium. Skumt är det i allafall.. Drygt med för den påverkar mig mer än man kan tro. Störande och sjukt beteende.
Undrar vem det var förresten. Felpåringning eller nån som tyckte att söndagsfrukost kaffe hos mig skulle vara trevligt.
Jag är inte riktigt mig själv just nu.
Det finns få saker som irriterar mig så mycket som att det kommer någon och ringer på min dörr. Nu händer det ju inte det sådär värst ofta, men när det gör det så vet jag oftast om det i förväg. Gör jag inte det så blir den som står bakom dörren stående med en stängd dörr. Ja, jag vet. Jag borde öppna eller i allafall gå och se efter vem som vågar sig på att ringa på dörren hur som helst. Orsaken till att jag inte ens går och öppnar eller ser efter vem det är är efter gamla pundargrannen jag hade ovanför mig. Folk tog fel på dörr. Inte bara det heller visserigen. De tog ju fel på fönster också. Okej, avvikelse från ämnet igen.
Jag låg och sov när det ringer på dörren vid tiosnåret på morgonen. Inte sådär hemskt tidigt ändå, men för mig som ligger och sover betyder det att jag blir väckt. Väckt och jag ligger med hjärtat i halsgropen och panikar mig helt enkelt. Drygt som fan är det i allafall. Att min reaktion av plingande på dörren startar panikattack. Illa. Verkligen illa.
Nu har jag ju insett att jag har den reaktionen på ringande dörr oavsett tid på dygnet om jag inte vet att jag väntar på besök. När det kom sig så vet jag faktiskt inte, men den finns där numera. Sådär jobbigt. För jag har ju insett det inte är normalt att bli nervös av att höra porten gå och stegen som kommer uppför trappen. Jag slappnar av när jag inser att fotstegen inte är på väg till mig. Jag kommer på mig själv att småpanika mig i soffan när jag hör grannen mittemot stå och prata med någon av sina kompisar i trappen också. Vad gör jag om de ringer på min dörr? Det bisarraste i det här är ändå det att ibland sänker jag ljudet på TV:n eller stereon när jag hör porten gå för att inte folk ska höra att jag är hemma. Ja, höra. Jag händer att jag sitter i en nästan nersläckt lägenhet av samma orsak. Inte sådär att det är mörkt i sig utan så att det ser nersläckt ut. Sjukt beteende, jag vet.
Jag ska nog ta upp detta beteende med psykdoktorn imorgon. Just ångesten jag kan känna när det ringer på min dörr. Varför jag ens har känslan är ett mysterium. Skumt är det i allafall.. Drygt med för den påverkar mig mer än man kan tro. Störande och sjukt beteende.
Undrar vem det var förresten. Felpåringning eller nån som tyckte att söndagsfrukost kaffe hos mig skulle vara trevligt.
Jag är inte riktigt mig själv just nu.
Kommentarer
Trackback