kaoshämtning
Det blev kaos igår. Bara sådär som det INTE fick bli.
Pojken kom utan att jag hade tagit itu med listan (mer än packat väskan). Han mötte en yr och virrig tjej som inte riktigt visste vilket ben hon stod på till slut. Men ja, jag fick gjort den där listan till slut. även om han nu tog hälften av punkterna. Han är lite snäll sådär.
Detta tillstånd på matte smittade förstås av sig på Honan. Hon hade varit på språng hela dagen. Busat och inte kunnat varva ner alls. Vilket slutade med att hon hyperventilerade och flämtade av ren skräck när vi skulle sätta in henne i fraktburen. Hanen struntade ju i vilket. Låg mest och fundilurade över vad det var som var på gång. Jojo. Panikringa till Rockern om lån av hennes fraktbur men hennes var inte hemma. Det slutade med att vi åkte och handlade en ny. Nu har jag ju en av de större fraktburarna sen tidigare så de skulle ha fått plats båda två i den, men under rådande omständigheter blev det omöjligt.
Efter många om och lite tvång... vilket jag HATAR by the way... så fick vi in fröken i buren. Hon har ju liksom inga problem med den annars. Hon SOVER ju i den vanligtvis. Hon valde frivilligt att gå in i den när vi hämtade henne från katthemmet. Det enda som kan ha orsakat gårdagens tillstånd var jag. Att min konstiga yrhet smittade av sig lite. Ja, jag vet. Djur är känsliga. Men det underlättade säkert inte att jag blev stressad av att stressa henne och så Pojken som blev stressad av att vi båda var stressade och stressade upp henne ännu mer. Kaos säger jag bara. Kaos. Men in fick vi henne och sen var det bra. Ingen panik och inga konstigheter. Det var bara tvärnej att gå in i den helt enkelt.
Resan upp var hur lugn som helst för hennes del. Låg och filosoferade och undrade vad Hanen höll på med. Han får däremot panik i bur i bil. Så vi gjorde sådär som man inte ska göra och släppte ut honom. Han valde att sova på Pojkens axlar nästan hela resan upp. En stund låg han och snarkade i mitt knä. Så det var verkligen kaos igår.
Och så kom vi fram och släppte ut dem hemma hos honom och sen dess har de mer eller mindre klättrat runt, nosat, jamat och fundelurat på vart de hamnat. Hanen gjorde sig hemmastadd ganska snart, det är liksom hans sätt, men Honan däremot var orolig och nojig för minsta lilla igår. Speciellt människor. Jag förstår henne fullt ut. Men när vi la oss så blev det annat beteende och de skulle ligga på oss och sova. Det skulle gosas och det skulle klappas. Lite bus och lite spring. Så Pojken har inte fått sova många minuter i natt. Jag som är van vid deras ljud kan ju koppla bort dem på ett annat sätt. Sen att jag kunde ju sova vidare efter att Pojken gick till jobbet i morse är ju en helt annan sak.
Nej. Jag hoppas jag slipper göra sådär med Honan fler gånger. Hon är ju skygg sedan innan. Blir ju inte bättre av att hon stressar upp sig själv så att hon hyperventilerar. Eller ja, JAG kanske ska bli bättre på att hålla mina känslor under kontroll.
Pojken kom utan att jag hade tagit itu med listan (mer än packat väskan). Han mötte en yr och virrig tjej som inte riktigt visste vilket ben hon stod på till slut. Men ja, jag fick gjort den där listan till slut. även om han nu tog hälften av punkterna. Han är lite snäll sådär.
Detta tillstånd på matte smittade förstås av sig på Honan. Hon hade varit på språng hela dagen. Busat och inte kunnat varva ner alls. Vilket slutade med att hon hyperventilerade och flämtade av ren skräck när vi skulle sätta in henne i fraktburen. Hanen struntade ju i vilket. Låg mest och fundilurade över vad det var som var på gång. Jojo. Panikringa till Rockern om lån av hennes fraktbur men hennes var inte hemma. Det slutade med att vi åkte och handlade en ny. Nu har jag ju en av de större fraktburarna sen tidigare så de skulle ha fått plats båda två i den, men under rådande omständigheter blev det omöjligt.
Efter många om och lite tvång... vilket jag HATAR by the way... så fick vi in fröken i buren. Hon har ju liksom inga problem med den annars. Hon SOVER ju i den vanligtvis. Hon valde frivilligt att gå in i den när vi hämtade henne från katthemmet. Det enda som kan ha orsakat gårdagens tillstånd var jag. Att min konstiga yrhet smittade av sig lite. Ja, jag vet. Djur är känsliga. Men det underlättade säkert inte att jag blev stressad av att stressa henne och så Pojken som blev stressad av att vi båda var stressade och stressade upp henne ännu mer. Kaos säger jag bara. Kaos. Men in fick vi henne och sen var det bra. Ingen panik och inga konstigheter. Det var bara tvärnej att gå in i den helt enkelt.
Resan upp var hur lugn som helst för hennes del. Låg och filosoferade och undrade vad Hanen höll på med. Han får däremot panik i bur i bil. Så vi gjorde sådär som man inte ska göra och släppte ut honom. Han valde att sova på Pojkens axlar nästan hela resan upp. En stund låg han och snarkade i mitt knä. Så det var verkligen kaos igår.
Och så kom vi fram och släppte ut dem hemma hos honom och sen dess har de mer eller mindre klättrat runt, nosat, jamat och fundelurat på vart de hamnat. Hanen gjorde sig hemmastadd ganska snart, det är liksom hans sätt, men Honan däremot var orolig och nojig för minsta lilla igår. Speciellt människor. Jag förstår henne fullt ut. Men när vi la oss så blev det annat beteende och de skulle ligga på oss och sova. Det skulle gosas och det skulle klappas. Lite bus och lite spring. Så Pojken har inte fått sova många minuter i natt. Jag som är van vid deras ljud kan ju koppla bort dem på ett annat sätt. Sen att jag kunde ju sova vidare efter att Pojken gick till jobbet i morse är ju en helt annan sak.
Nej. Jag hoppas jag slipper göra sådär med Honan fler gånger. Hon är ju skygg sedan innan. Blir ju inte bättre av att hon stressar upp sig själv så att hon hyperventilerar. Eller ja, JAG kanske ska bli bättre på att hålla mina känslor under kontroll.
Kommentarer
Trackback