pillersömn
Jag skrev ju att jag hade hela helgen på mig och det är det jag har ägnat mig åt den här helgen. I fredags var det av ren trots. Trotsade min oro och noja och tog en liten rackare och kröp ner i sängen igen. Då var klockan mitt i natten. Igår kväll gav jag upp tidigare och tog en liten en för att se om det var den lille vite som fick mig att sova eller att hjärnan gav upp av sig självt.
Så nu, efter att ha provat de små vita sakerna som ska ge mig sömn så kan jag konstatera två tre saker.
1. Pillret får det att krypa i mig. Sådär som om jag har myrornas krig från TV rutan på min hud. Inget jag rekomenderar. Har för mig att det kallas för myrkrypningar? Även om mina inet direkt begränsar sig till benen utan även på överarmarna och axlar. Stort minus som får mig att ta upp detta imorgon måndag och kanske få andra?
2. Sover gör jag ju på dem, men jag tror inte att tolv timmars sova är direkt tanken, även om just sömn är deras funktion. Det där med väckarklocka var ju en bra idé som gick åt helvete både igår och idag. Envisa katter behöver inte direkt göra sig besvär heller. Matte-får-inte-sova leken funkar inte alls och tvångsgos slutar med tafatt försök med att klia dem lite på huvudet. Och så snarkar jag vidare utan problem. Ett plus i allafall.
Som nu, idag, så fick katterna upp mig till slut. Det är ju ganska effektivt att skrika mig rakt i ansiktet och emellanåt slå mig på näsan. Ja, ganska effektivt eftersom det ändå tig en halvtimme till innan det blev att jag klev upp ur sängen. Var tvungen att gosa först jue.
Och den 3:e för den finns ju. Hjärnan säger ridå efter en timme eller två av myrornas krig på huden. Tankarna slutar bara gå runt.. Eller som jag konstaterade igår så verkar dem nästan ställa sig och undra vad det är som händer när dimman lägger sig över dem. Sdär som om John Blund tagit med sig en armé och bara mejar ner allt i sin väg. Det är en bra sak. Faktiskt. Förutom det där att tankarna verkar lite förvirrade en stund. Tycker inte alls om. När jag sover med Pojken så tystnar dem bara. Sådär som att de till slut inte har något att säga och lägger sig ner i sina små vrån. Sådär lugnt och tyst en stund. Medans med pillrena så blir det bara ridå där tankarna stannar mitt i en mening och tystas av en osynlig hand.
Och nu, sista söndagen i april relativt nyvaken med första muggen kaffe bredvid mig klockan halv två på eftermiddagen, så vet jag ju att nåt fel är det ju på mig. Sömnen drabbas av det jag har. Antingen sover jag mer än halva dygnets timmar av ren och skär utmattning eller så sover jag i två tre timmar och på språng. Inga mellanlägen direkt. Och därför har jag ju två väckarklockor på när jag måste upp för att komma upp överhuvudtaget.
En av de första sakerna som jag gjorde när sjukskrivningen var ett faktum var att dra ut kontakten till klockradion. Den där som jag annars leker tittut med om nätterna. I och med att jag inte haft tider att sköta under den här månaden så ville jag komma ifrån det helt. Alltså, ingen klockradio. Jag har dock kommit på mig själv att leka tittut lken i allafall för att sedan inse att jag inte har några tider att passa. Dess röda siffror har inte lyst på snart en månad och ikväll ska jag koppla in den igen. Har tid att passa imorgon eftermiddag.
Mjo. Så en lite förvånande grej som jag blev lite glad av faktiskt. Att jag drömmer även under pillersömn. Ja, jag erkänner att jag var lite skeptisk till det där. Lite? Vilken underdrift! Är ju det fortfarande, men att jag drömmer även på piller är bara bra. Det visar ju att hjärnan inte är helt avstängd. Har för mig att en del piller tar ihjäl drömmarna. Och det är rent livsfarligt. Vi drömmer för att bearbeta verkligheten. Utan drömmar blir vi ju bara tröttare. Så den här helgen har väl omvänt mig litegrann ändå. Att sömntabletter faktiskt är en bra sak ibland.
Jag vet med mig om att det är en och annan stavfel i texten ovan men jag är inte riktigt vaken än vilket betyder att hjärnan har inte vaknat till liv än. Det är som om hjärnans delar går runt och är som zombies medan en del studsar runt som Tiger i Nalle Puh. Ingen bra kombination. Funkar inge bra uppe i hjärnkontoret då. Inge bra samarbete helt enkelt. Tankarna går liksom om varann då. Jag inte tycka om det.
Nej. Mera kaffe säger jag bara. Sen får vi hoppas på att sista resterna av pillret försvinner snart.
Så nu, efter att ha provat de små vita sakerna som ska ge mig sömn så kan jag konstatera två tre saker.
1. Pillret får det att krypa i mig. Sådär som om jag har myrornas krig från TV rutan på min hud. Inget jag rekomenderar. Har för mig att det kallas för myrkrypningar? Även om mina inet direkt begränsar sig till benen utan även på överarmarna och axlar. Stort minus som får mig att ta upp detta imorgon måndag och kanske få andra?
2. Sover gör jag ju på dem, men jag tror inte att tolv timmars sova är direkt tanken, även om just sömn är deras funktion. Det där med väckarklocka var ju en bra idé som gick åt helvete både igår och idag. Envisa katter behöver inte direkt göra sig besvär heller. Matte-får-inte-sova leken funkar inte alls och tvångsgos slutar med tafatt försök med att klia dem lite på huvudet. Och så snarkar jag vidare utan problem. Ett plus i allafall.
Som nu, idag, så fick katterna upp mig till slut. Det är ju ganska effektivt att skrika mig rakt i ansiktet och emellanåt slå mig på näsan. Ja, ganska effektivt eftersom det ändå tig en halvtimme till innan det blev att jag klev upp ur sängen. Var tvungen att gosa först jue.
Och den 3:e för den finns ju. Hjärnan säger ridå efter en timme eller två av myrornas krig på huden. Tankarna slutar bara gå runt.. Eller som jag konstaterade igår så verkar dem nästan ställa sig och undra vad det är som händer när dimman lägger sig över dem. Sdär som om John Blund tagit med sig en armé och bara mejar ner allt i sin väg. Det är en bra sak. Faktiskt. Förutom det där att tankarna verkar lite förvirrade en stund. Tycker inte alls om. När jag sover med Pojken så tystnar dem bara. Sådär som att de till slut inte har något att säga och lägger sig ner i sina små vrån. Sådär lugnt och tyst en stund. Medans med pillrena så blir det bara ridå där tankarna stannar mitt i en mening och tystas av en osynlig hand.
Och nu, sista söndagen i april relativt nyvaken med första muggen kaffe bredvid mig klockan halv två på eftermiddagen, så vet jag ju att nåt fel är det ju på mig. Sömnen drabbas av det jag har. Antingen sover jag mer än halva dygnets timmar av ren och skär utmattning eller så sover jag i två tre timmar och på språng. Inga mellanlägen direkt. Och därför har jag ju två väckarklockor på när jag måste upp för att komma upp överhuvudtaget.
En av de första sakerna som jag gjorde när sjukskrivningen var ett faktum var att dra ut kontakten till klockradion. Den där som jag annars leker tittut med om nätterna. I och med att jag inte haft tider att sköta under den här månaden så ville jag komma ifrån det helt. Alltså, ingen klockradio. Jag har dock kommit på mig själv att leka tittut lken i allafall för att sedan inse att jag inte har några tider att passa. Dess röda siffror har inte lyst på snart en månad och ikväll ska jag koppla in den igen. Har tid att passa imorgon eftermiddag.
Mjo. Så en lite förvånande grej som jag blev lite glad av faktiskt. Att jag drömmer även under pillersömn. Ja, jag erkänner att jag var lite skeptisk till det där. Lite? Vilken underdrift! Är ju det fortfarande, men att jag drömmer även på piller är bara bra. Det visar ju att hjärnan inte är helt avstängd. Har för mig att en del piller tar ihjäl drömmarna. Och det är rent livsfarligt. Vi drömmer för att bearbeta verkligheten. Utan drömmar blir vi ju bara tröttare. Så den här helgen har väl omvänt mig litegrann ändå. Att sömntabletter faktiskt är en bra sak ibland.
Jag vet med mig om att det är en och annan stavfel i texten ovan men jag är inte riktigt vaken än vilket betyder att hjärnan har inte vaknat till liv än. Det är som om hjärnans delar går runt och är som zombies medan en del studsar runt som Tiger i Nalle Puh. Ingen bra kombination. Funkar inge bra uppe i hjärnkontoret då. Inge bra samarbete helt enkelt. Tankarna går liksom om varann då. Jag inte tycka om det.
Nej. Mera kaffe säger jag bara. Sen får vi hoppas på att sista resterna av pillret försvinner snart.
Kommentarer
Postat av: ~Sol~
Det är bra att du fått sova, oavsett om det varit en svår väg dit eller inte. Jag kan ju inte säga hur det blir för dig, men jag har hört att många av biverkningarna är sådana som är i början för att sedan fasas ut mer och mer när man använder medikamenten. Jag håller tummarna för att det är så för dig. Jag håller även tummarna för att du inte ska behöva använda dem mer än som en påminnelse till kroppen om hur den själv ska göra, dvs bara behöva ta dem ibland.
Trackback