rött eller svart
Sitter med morgonkaffet och det kliar i fingrarna. Nu är det ju inte direkt begränsad till fingrarna som min rastlöshet och viljan att göra något sitter. Jag vill verkligen göra något. Jag är sådär som en unge i godis eller leksaksaffär som fått ordern att välja vad de vill. Åhh, så mycket gotta och saker som jag vill ha. Hyllorna verkligen fläker sig för mig och lockar mig med de mest konstiga saker. Hyllorna blottar sina innersta hemligheter och vill att jag ska välja dem och ta med mig hem.
Ja, för viljan att göra något begränsar sig ju inte i att jag vill ta en promenad i vårkylan. Nej. Jag vill inhandla saker. Saker jag inte behöver. Saker som är roliga att ha. Saker som jag vill ha. Saker som jag klarar mig bra utan. Men oj vad roligt det skulle vara med nya saker att pilla på. Titta på. Lukta på. Nackdelen är att jag vill verkligen bara ha en massa dyrt onödigt skit. Dyrt som att det skulle bli femsiffrigt om jag gav mig tillåtelse att ta hem allt det där som jag vill ha. Tillåtelse? Ja. Ni läste rätt. Jag kan om jag vill. Det är det som är felet.
Så. Efter många om och men och återigen svårigheter med sömnen med sedvanliga snurrande av både knopp och kropp så har jag kommit fram till följande: jag ska färga håret idag. Jag ska tillfredställa fåfängan idag. Det har gått för lång tid mellan gångerna igen. Billigare än det där ovan till exempel, men inte så mycket enklare. Orsaken är den att jag velar. Ja, velar över färgen. Om jag ska fortsätta att ha rött eller om jag ska ta och byta färg till svart? Det svarta kan jag ju sakna emellanåt och det är ju den färgen som jag alltid går tillbaka till ändå i slutändan. Så det borde ju inte vara några problem? Jo. För jag vill ju ha det röda också även om jag just nu skulle kanske må bäst av yttre förändring som matchar mitt inre lite mer. Att visa att förändring är på gång. Att allt är inte som det brukar. En del kanske säger att det är ju bara att färga om det sen, men det är ju inte så enkelt. Enklare att gå från rött till svart än tvärtom.
Ska fortsätta dricka mitt kaffe och förhoppningsvis kommit fram till ett beslut innan jag tar skytteln ner på stan och inhandlar det som behövs. Rött eller svart? Ahh, dessa i-landsproblem.
Ja, för viljan att göra något begränsar sig ju inte i att jag vill ta en promenad i vårkylan. Nej. Jag vill inhandla saker. Saker jag inte behöver. Saker som är roliga att ha. Saker som jag vill ha. Saker som jag klarar mig bra utan. Men oj vad roligt det skulle vara med nya saker att pilla på. Titta på. Lukta på. Nackdelen är att jag vill verkligen bara ha en massa dyrt onödigt skit. Dyrt som att det skulle bli femsiffrigt om jag gav mig tillåtelse att ta hem allt det där som jag vill ha. Tillåtelse? Ja. Ni läste rätt. Jag kan om jag vill. Det är det som är felet.
Så. Efter många om och men och återigen svårigheter med sömnen med sedvanliga snurrande av både knopp och kropp så har jag kommit fram till följande: jag ska färga håret idag. Jag ska tillfredställa fåfängan idag. Det har gått för lång tid mellan gångerna igen. Billigare än det där ovan till exempel, men inte så mycket enklare. Orsaken är den att jag velar. Ja, velar över färgen. Om jag ska fortsätta att ha rött eller om jag ska ta och byta färg till svart? Det svarta kan jag ju sakna emellanåt och det är ju den färgen som jag alltid går tillbaka till ändå i slutändan. Så det borde ju inte vara några problem? Jo. För jag vill ju ha det röda också även om jag just nu skulle kanske må bäst av yttre förändring som matchar mitt inre lite mer. Att visa att förändring är på gång. Att allt är inte som det brukar. En del kanske säger att det är ju bara att färga om det sen, men det är ju inte så enkelt. Enklare att gå från rött till svart än tvärtom.
Ska fortsätta dricka mitt kaffe och förhoppningsvis kommit fram till ett beslut innan jag tar skytteln ner på stan och inhandlar det som behövs. Rött eller svart? Ahh, dessa i-landsproblem.
Kommentarer
Trackback