resdag
Tiden går för fort. Onsdagen är redan här och jag ska iväg om sisådär sex timmar för att hinna med nattåg uppåt. Sen är ju tanken att jag ska vara glad och social med min kära lilla familj (OBS! ironi).
Nu är det ju så att hade det varit en vanlig vecka så hade det ju varit onsdag i allafall. Hur man än vrider och vänder på det så är det ju så. Men istället för jobb i två nätter så kommer jag att ha fem dagar av ren familjeunderhållning framför mig. För att inte tala om att återse hela mammas sida av släkten. Hur i h-e ska jag orka med fem (!) dygn med ihop med dem där? Uhu. Ångest för mindre. Hade det vart pappas sida så hade det ju varit en helt annan sak. Dem tycker jag ju om. De vill jag ju träffa. Faktiskt. Men nu är det den andra sidan som kommer att ses. Där den som faktiskt gjorde sånadär möten uthärdiga ska eskorteras ner i jorden. Hur ska det här gå?
Dagarna med och uppe hos Pojken har gått sådär fort igen. Igår var jag nere i byn och shoppade inför resan med pengar jag egentligen inte har, men vad göra när det är som det är? Jag har vandrat längst vintriga gator och funderat massor dem här dagarna. Funderat på alternativ till det jag har och vad som skulle kunna vara. Och inser ju att det är bara handlar om ekonomi. Alltid det. Aldrig någonting annat. Hade jag råd så skulle det inte vara några som helst problem med tillvaron. Men nu har jag ju inte råd. Skit också. Och samtidigt veta att Pojken tycker att situationen är ohållbar i längden gör att jag blir ju inte mindre stressad av situationen. Han ser och hör ju hur det här får mig att må och han tycker inte om det han ser eller hör. Han tycker inte om att se mig må kasst. Jag förstår honom för jag tycker inte heller om det här.
Snart dags att packa ihop mitt liv här uppe och gå ut i kylan och bita ihop i fem dagar. Måste fixa en del först och se till att jag har ett liv att komma hem till också. Och förhoppningsvis till någonting bättre än vad jag kommer att lämna i några dagar.
Jag får se den här resan som en chans till eftertanke och tid till att komma underfund med vad jag ska göra med mitt liv. Även om jag kommer att vara omringad av en massa folk under dygnets alla timmar så kommer jag ju ändå ha tid att reflektera över saker och ting. Jag kommer till exempel att tillbringa mer än ett dygn på resande fot och det finns inte så mycket att prata om så att det täcker dygnets alla timmar. Hoppas jag.
Uhu.