hRaven

Känns lite meningslöst att ens försöka mig på det där med att sova ibland. Natten är ett lysande exempel på det där. En timme gav min hjärna min kropp att vila. En timme!? Tack för den liksom. Inte nog med det så fick jag en hackig och avhuggen sömn igår eftermiddag efter samtalen jag gjorde när jag kom hem. Inget nytt kom fram egentligen utan mer som ett faktum på vad jag har att vänta i och med denna tysta strid som numera har börjat. Och jag befinner mig mitt i elden. Kan ju vara det som är orsaken till sömnlösheten inatt? Att jag inte kan slappna av. Att jag är stel som en pinne. Att jag inte kan koppla bort allt skit just nu.

Min känslokarta är helt felkopplad. Den har varit så trasig att de trådar som funnits kvar att rädda har knytits ihop med fel reaktionsändar helt enkelt. Resultatet är då det jag känner nu. Sen underlättar det ju inte direkt att flera års fördämningar och sväljandet av en massa skit brustit och väller fram och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det hela. Hade säkert varit enklare om känslokartan fungerat som den ska.

Och den där fan jag målar på blir bara större.

Känslor är ju bara jobbigt.