dagen har blivit natt

Kväll igen. Tänkte skriva lite snabbt om dagen så att det inte maler i skallen på mig när jag väl kommer så långt.

När jag kom hem idag satt det en lapp på dörren med följande meddelande: "OBS! Golvet spacklat. Gå ej in före 17.00". Jag läser detta strax efter fyra på eftermiddagen. Alltså betydde det här att jag var portad från mitt eget hem. Ringde upp han som har koll på allt och stämde av läget oc fick veta att om det är någorlunda torra fläckar i hallen så kan jag ju skutta runt på dem när jag förflyttar mig mellan rummen. På så sätt slapp jag ju stå i trappen tills det var helt torrt, alltid nåt.

Andra nyheten är att badrummet kommer att installeras färdigt under morgondagen. Yey! Men det betyder ju inte att jag kommer att kunna sova hemma fredag dag då de ska hålla på nere i källaren. Snickaren ska hålla till i källaren då. Så jag får snällt hoppa på ghettoskytteln imorgon kväll och sova borta ännu en natt. Så *hålltummarnanu* så kommer det vara klart till helgen! Om de inte nu klantar till det vill säga. Man vet ju aldrig.

Ska också se vad jag kan kräva för hyresreducering efter dem här tre veckorna. "Bara" tre veckor. Känns som en evighet. Talade även om för han jag hade i luren angående badrum och hall att jag var trött på att ha dem rännande hos mig, och att det skulle bli skönt att slippa dem sen. Han förstod mig. Men vi får se. Än är vi inte där.

Den så kallade väckelsemötet gick väl sådär som jag trodde det skulle göra. Det jag inte direkt var beredd på var hur det där med måndagens händelse på jobbet verkar ha sopats under mattan på nåt sätt. Pratade med en del kollegor (som jobbade igår) och det visar sig att de inte visste vad som hände i måndags kväll. Det vet att killen fått flytta, men inte varför! Ursäkta!?!? Va?? Jag stötte på chefen också, men hon frågade inte ens hur det är. Samordnaren var så glad så och hejade så glatt, men inte en fråga om hur det känns och så. INGENTING!!!??? Men att måndagen liksom tystats ner är ju skrämmande. Vadå avfärda och förminska problemet, händelsen och framför allt den drabbade (mig). Så imorgon kommer jag att ringa facket och fråga dem vad jag kan göra för att gå vidare med det här. För så här får det ju inte gå till. Och så undrar en del varför jag är trött! Så undrar en del varför jag målar fan på väggen och varför han blir så stor ibland.

Nu ska jag försöka mig på det där med sova. Krama kudde!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback