hRaven

Alltså, det blåser ute! Stormvarning och inget annat. Det tjuter runt hudknuten. Det ylar i ventilationen. Och jag känner hur kalla vindar söker sig in genom springorna lite varstans. Det blir kallare. För det är kallt i det här huset. Inte blir det bättre av att det blåser inne.

Jag är uttråkad.

Natten är lugn och tyst. Kan ju bero på att pensionspengarna är slut? Att tjacket i stan är sådär kasst igen att det inte ens värt att ta (boendes röster inte mina).  Illa när man nästan vill att de ska hitta på tokerier. Men lugnet före stormen heter det ju sen tidigare. Jag ska väl passa på och njuta så länge det varar? Hmmm, nä. jag vet ju vad som väntar. Och det kommer inte att bli bra. Katastroftänk igen. Målar den där berömda fan på väggen igen. Men men... svårt att lära en gammal hund att sitta.

Det blåser ute.

Tröttheten tycker att jag ska göra ridå och dra nåt gammalt över mig och hoppas på att jag ska kunna vakna ur denna marförm snart. Tyvärr så vet jag ju hur verkligheten ser ut. Väntar egentligen på att klockan kan bli sju så jag kan ringa  fanskapet (som håller reda på vad som händer i mitt hem) så jag kan säga att det inte kommer att behövas någon bil för att frakta saker i. Bara att ta det faktum att jag inte flyttar på grejer för att de ska tycka att det är bekvämt. Nope. Hade de inte betett sig sådär respektlöst så hade jag kanske kunnat gå med på det, men nu nej. De har väckt den björn som sover och skit ska dem ha. Mitt hem. Mina grejer. Och jag ska inte låta mig bli körd ut på gatan. Nänä. Så lätt ska de inte få det. Bara att ta med sig mer plast så jag slipper det värsta dammet. Sen har jag förslag på en del saker. Så vi får se hur medgörlig han kommer att vara.

Tålamodet tog slut. Jag ska sluta vara så jävla snäll.

Det blåser stormvindar därute.