hRaven

På vägen till jobbet tidigare kom jag på mig själv att ta en snabb vända sisådär tjugotvå (?) år tillbaka i tiden. Tänk vad vissa saker får en att fladdra iväg sådär i minnet utan någon som helst anledning. Jag hade ju tid att fundera under tiden som jag väntade på bussen, satt på bussen och tittade och lyssnade på mina medpassagerare. Ja, jag är en av dem där som tjuvlyssnar på folk. Ibland är det riktigt underhållande.

Jag kom på mig själv att minnas lika kyliga dagar, om inte kallare, förr när man var ung. (Huu, nu är jag sådär gammal igen). När jag och kompisen C gick runt i minikjol (kortkkort) och nylonstrumpbyxor i samma kyla som idag. Ibland var det ju till och med kallare, men nog fan stod man ute i kylan med knappt någonting på benen. I flera timmar. Vad tänkte vi på? Hon och jag alltså, och många andra som faktiskt gick runt så. Till detta minimala klädsel hade vi sen antingen mockastövlar eller basketskor. Minns inte ens vad jag hade för jacka, men just den detaljen är väl oviktig i sammanhanget? Nåja. Var det inte minikjol så var det jeans med femtielva hål. Vad tänkte vi på? Vad tänkte vi på? Men kul hade vi väl. Tror jag.

Vet faktiskt inte varför jag kom på att tänka på just C idag. Lustigt det där vad minnet kan göra med en ibland. Ibland räcker det med att stå ute i kylan och se på dagens unga. De som går klädda som vi gjorde en gång i tiden. Och så är man tillbaka i tiden i minnet. Lika snabbt är man tillbaka i nuet och fryser häcken av sig oavsett hur påpälsad man än är. Skumt det där.