morr-on

Jo, så att, det är morgon nu. Det där med att sova verkade ju vara en dålig idé såhär i efterhand. Inte för att jag inte kunde sova, utan det att jag inte kunde hålla någon sammahängande sömn. Lekte tittut med klockan helt enkelt. Om det hade vart så att jag hade snurrat och haft mig så hade jag ju fått nån form av motion, men det gör jag inte. Stel som en pinne och stenkrossaren på max. Svårt att slappna av helt enkelt. Men just nu är jag ju inte direkt sådär jätteförvånad. Jag är ju där jag är. Funderar allvarligt på att ta och sova hemma hos mig själv inatt. Se hur det funkar. Sen får jag låtsas att jag lever ute på landet utan rinnande vatten där toalettbesöken nästan måste planeras. Blir säkert bra. Om det inte sen leder till urinvägsinflammation och förstoppning.

Det är onsdagmorgon på min så kallade lediga vecka där de slängde in personalmöte klockan åtta på morgonen. Därför är jag vaken nu. Visserligen hade jag väl varit vaken nu ändå i och med schemat som kom till igår, där det ska vara föreläsning på morgonen. Synd att jag missar den, men tyvärr måste jag befinna mig på en annan plats. Sen är det väl bra att få träffa chefen igen? Eller inte, därav rubriken. Hon kommer att säga saker som jag inte vill höra och som ger ännu mer anledningar att vilja vara någon annanstans. Det kommer att bli ändringar i schemat, igen. Det kommer att bli nya arbetsuppgifter också. Uppgifter jag inte direkt fram emot. Nä.

Dagen kommer inte att börja så där jäkla bra. Jag får bara se till att resten av dagen blir bättre. Göra någonting produktivt. Ta tag i saker. Ta det där fikat jag skrev om i fredags. Det kanske leder till någonting bra?

För ett tag sen så pratade jag och Pojken om hur lätt jag har att måla den berömda fan på väggen. Det är lite av återkommande tema i våra samtal. Han undrade varför jag gör så. Katastroftänket och allt det där. Jag sa att jag var bra på det där. Hans undran då : "Måste du göra han så stor?". Inget jag direkt har tänkt på. Att jag målar han så stor. Ibland är det snarare tvärtom. Att jag borde gjort han större. Just nu undrar jag ändå om inte Pojken har rätt i det där. Att jag målar han för stor. Att jag ser alldeles för svart på kommande händelser. Att jag tillskriver den någonting som faktiskt inte finns där. Eller inte.

Morr-on.

Kommentarer
Postat av: ~Sol~

Jag tror att han blir så stor av bara vanan. Jag är ju numera tvångsgift med Murphy, och ju oftare han väljer att besöka mig desto större verkar även han i jämförelse med första gången. Han är uppbyggd helt enkelt.



Mentala omställningar är svåra, men de kan vara värda besväret. Försök ta lite mindre färg nästa gång. =)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback