tillbaka till det gamla igen...
Kollade runt och läste runt i mitt arkiv och såg då att en del inte gick att läsa eftersom den nya mallen inte ville visa texten i vissa inlägg, så jag valde att gå tillbaka till det gamla tills jag hittar en som funkar igenom hela bloggen. Om man inte kan se det jag har skrivit så finns det ju ingen vits med att ha en sida som är snygg... eller?
Nåja. Morgonen är här. Onsdag. Blir ingen bra dag idag. Men det är väl bara att bita ihop och se ut att ha skoj. Ändå känner jag hur hela mitt väsen bara skriker rakt ut när jag tänker på kommande dag. Och den kommer att bli lång. Ska liksom vara glad och social med människor jag inte vill se de närmaste nio timmarna. Lunchen räknas ju in där också.
Tänker på samtalet mellan mig och Pojken igår. Vad han faktiskt sa och hur uppriktig han var. Att jag är van vid mitt jobb är en sak, men när det börjar påverka ens respektive så inser man ju hur illa det egentligen är. Hur yrkesskadad jag faktiskt är. Att jag är van vid klientelen. Att jag är van vid gliringarna. Humörsvängningarna. Dolda och öppna hoten. Aggressionerna och så vidare. Att jag är van betyder ju inte att andra är det. Att mitt arbete påverkar måendet hos Pojken visste jag ju redan, men inte till vilken grad. Och igår, efter måndagens händelser, så har han fått nog. Han orkar inte mer. Han vill inte gå runt och oroa sig när han vet att jag är på jobbet. Jag vet hur det känns att gå till jobbet och undra om man kommer att vara hel när passet är slut. Däremot vet jag ju inte hur det känns att vara tillsammans med någon med jobb som mitt. För det är ju så att bara för att jag är van och tror mig kunna hantera en del saker, betyder ju inte att andra kan ta det ens i tanken. Jag börjar inse hur sjuk den här situationen är egentligen. Att det inte "hör till" mitt jobb att acceptera vad som helst. Jag vet att det inte är guds bästa barn jag har att göra med, men det betyder ju faktiskt inte att jag ska ta vad som helst. Dags att sänka ribban helt och hållet. Sänka den rejält. Om inte annat så för Pojkens skull. Som sagt, jag är ju van. Tyvärr.
Idag ska jag låtsas att jag är en del av "oss". Får se om jag orkar hålla masken hela dagen. Just nu skulle jag föredra sängen och glömma bort verkligheten igen. Sänka mig ner i koma tills lägenheten är färdigrenoverad om inte annat. Men jag är ju som jag är... biter ihop... låtsas som det regnar och tuffar på uta bromsar. Någon gång måste jag ju möta den där berömda väggen tycker man ju. Hellre förr än senare.
Måste bara komma ihåg att andas idag. Borde inte vara så svårt?
Man vänjer sig vid mycket och då blir det lätt så att man inte ser hur det egentligen påverkar en elelr ens omgivning. Hoppas du hittar en bra lösning. Det där andra jobbet kanske...? Håller tummarna för dig angående det.
Jag har ett ex av min bok hemma nu. Det är fel omslag på det, men innehållet är detsamma. Om du fortfarande är nyfiken, vill säga...? =)
Sol: Det finns mycket saker som man aldrig borde vänja sig vid överhuvudtaget. Det här är en av dem sakerna... men det är ju så lätt att bli hemmablind (även på jobbet). Då är det ju tur at jag har någon som talar om det för mig.
Det där andra jobbet vet kag inet vart det tog vägen. Annons skulle ju komma ut i samband med frågan till mig men jag har inte sett röken av den. Så jag söker vidare på andra saker istället, eller kanske ska skriva också?
Ja. Jag är fortfarande intresserad. Tyvärr är det lite fullt i min kalender just nu och är gubbarna klara hemma hos mig snart så blir det att städa och städa och städa lite till. Byggdamm överallt. Men å andra sidan, en paus mitt i eländet kan ju vara just det jag behöver? Samma nummer som den jag fick vid C:s begravning?
Ja, du har väldigt rätt i att man inte borde, men ibland hinner man inte ens uppfatta att man är inne i den karusellen. Jag är glad att du kommit till insikt och söker en väg ner från den.
Ja, samma nummer. Annars står jag ju i katalogen. Du är väl en av de få som kan stava mitt efternamn, så det är inte svårt att hitta. =)
Träffade din bror inatt. Tydligen hade han varit på Harry´s. Och donnan han träffar är en gammal kompis till mig. Denna stad är väldans liten....