hRaven

Sitter uppe med tuppen och sneglar ut genom fönstret. Jag har följt gryningen och ser nu all snö som faktiskt kom igår. Det är vinter där ute.

Busschaffisen försökte prata väder med mig igår morse efter att jag klivit av mitt pass genom att säga någonting om att vintern kom tillbaka och om att det var ju vår. Jag tittade på honom och sen ut i snöyran och svarade nåt i stil med att: "det är inte april än". Han blev konstig i ansiktet. Man ska inte försöka prata väder med mig. Man ska inte försöka vara social och prata väder med mig efter att jag jobbat natt. Det svenskaste av alla beteenden som finns är att prata väder med okända människor. Jag är inte svensk. Man ska inte ens försöka sig på nåt dylikt när jag är på väg till ett möte jag helst vill slippa. Nu visste ju inte han det. Och jag hade ingen lust att berätta det för honom. Jag valde att lämna honom där framme vid ratten och sjunka ner i ett säte i en tom buss och stirra ut i snöyran.

Jag vet inte vart den glada sociala jäveln i mig tagit vägen. Den där som inte skulle ha några som helst problem att anpassa sig till de regler och sociala koder som finns där ute. En del av dem där reglerna har jag dock aldrig lärt mig att tolka. Inte heller anpassa mig efter även om jag kan låtsas. Äh... så fel det blir... men ni fattar vad jag menar?

Onsdagmorgon. Uppe med tuppen. Jag har följt gryningen och ser på all snö. Jag ska snart ut i det som kallas för världen och låtsas att jag bryr mig. Jag är bra på att låtsas har jag märkt. En konstart det också.