en fråga bara
Hur länge är "den första tiden"? Jag vara undrar. Alltså, på riktigt. Hur länge är "den första tiden" egentligen? Ett par dar? En vecka? Två veckor? Månad?
Jag har under dagen haft lite skumma funderingar. Nja, inte skumma i sig utan mer på att jag inte riktigt vet var de kommer ifrån. De kommer ju från mig men... ähhh... svårt att förklara. Saker som jag har funderat på kommer i oordning. Tankarna har liksom glömt att forma sig till ord och allt kommer på en gång.
Ord som att "det kan bli värre innan det blir bättre" spökar i bakhuvudet medan jag tänker på andra saker som inte alls har med saken att göra. Sen det där med att "sluta om du känner att du börjar bli manisk". Hur vet jag det? Jag har ju försökt att förstå mig på det här med känslor, men med en trasig känslokarta är det svårt att avgöra vad som är vad. Sen underlättar det ju inte direkt att jag går och tänker på katterna som ksa komma hem under helgen.
Mer deprimerad eller på väg att bli manisk? Svårt att avgöra. Väldigt svårt att avgöra just nu kan jag ju säga. En del av mig överväger att göra slut på allt för att jag ska slippa känna så här... oroa er inte... jag ska inte göra något dumt... medan andra delen sitter och kollar efter saker som jag skulle kunna göra just nu. Typ resa för pengar jag inte har. Handla en massa strunt som jag inte behöver. Samtidigt som jag inte vill går ut för att jag kan ju träffa på människor som börjar prata med en. Där känslan av socialfobi är påtaglig. Medan jag sen i andra sekunden är redo att ha en föreläsningsserie om vad som helst. Ena stunden läser jag massor för att sen inte ens ta mig igenom en sida på en bok. Jag börjar städa med klar bild på hur det ska se ut när jag är klar, medan jag i nästa sekund inte ens vet vad jag håller på med. Hur jag lägger undan saker utan att ens komma ihåg var jag lagt det. Hur folk pratar med mig men jag inte här vad de säger. Jag ser hur munnen rör på sig men jag uppfattar inte orden. Sen kan jag helt plötsligt vara fullt medveten om varje detalj i samtalet. Sen kommer tanken på att jag ska jobba under veckan upp också och ångesten tar tag i mig och tvingar mig att släppa allt annat en stund. Så avgör ni vad som händer i skallen på mig.
Det är som om jag har en kamp inom mig. Där två sidor brottas om uppmärksamheten. Vilken sida vinner?
Förstår ni nu min fråga? Hur länge är "den första tiden"? Så jag vet.
Jag har under dagen haft lite skumma funderingar. Nja, inte skumma i sig utan mer på att jag inte riktigt vet var de kommer ifrån. De kommer ju från mig men... ähhh... svårt att förklara. Saker som jag har funderat på kommer i oordning. Tankarna har liksom glömt att forma sig till ord och allt kommer på en gång.
Ord som att "det kan bli värre innan det blir bättre" spökar i bakhuvudet medan jag tänker på andra saker som inte alls har med saken att göra. Sen det där med att "sluta om du känner att du börjar bli manisk". Hur vet jag det? Jag har ju försökt att förstå mig på det här med känslor, men med en trasig känslokarta är det svårt att avgöra vad som är vad. Sen underlättar det ju inte direkt att jag går och tänker på katterna som ksa komma hem under helgen.
Mer deprimerad eller på väg att bli manisk? Svårt att avgöra. Väldigt svårt att avgöra just nu kan jag ju säga. En del av mig överväger att göra slut på allt för att jag ska slippa känna så här... oroa er inte... jag ska inte göra något dumt... medan andra delen sitter och kollar efter saker som jag skulle kunna göra just nu. Typ resa för pengar jag inte har. Handla en massa strunt som jag inte behöver. Samtidigt som jag inte vill går ut för att jag kan ju träffa på människor som börjar prata med en. Där känslan av socialfobi är påtaglig. Medan jag sen i andra sekunden är redo att ha en föreläsningsserie om vad som helst. Ena stunden läser jag massor för att sen inte ens ta mig igenom en sida på en bok. Jag börjar städa med klar bild på hur det ska se ut när jag är klar, medan jag i nästa sekund inte ens vet vad jag håller på med. Hur jag lägger undan saker utan att ens komma ihåg var jag lagt det. Hur folk pratar med mig men jag inte här vad de säger. Jag ser hur munnen rör på sig men jag uppfattar inte orden. Sen kan jag helt plötsligt vara fullt medveten om varje detalj i samtalet. Sen kommer tanken på att jag ska jobba under veckan upp också och ångesten tar tag i mig och tvingar mig att släppa allt annat en stund. Så avgör ni vad som händer i skallen på mig.
Det är som om jag har en kamp inom mig. Där två sidor brottas om uppmärksamheten. Vilken sida vinner?
Förstår ni nu min fråga? Hur länge är "den första tiden"? Så jag vet.
Kommentarer
Postat av: Rockern
Men gumman.. S en månad skulle jag tippa?
Trackback