fredagen den 13:e mars
Trettonde mars och fredag. För en månad sen var det också fredagen den trettonde. Då satt jag och var ledsen långt uppe i norr på begravning bland människor som jag inte ville omge mig med. Det känns som en evighet sen men ändå inte. Som i en annan livstid men ändå inte. Skumt det där. Var det liksom "bara" en månad sen? Noll tidsuppfattning gällande dagar igen. Inte alls bra.
Fredag den trettonde. Det där med att panikvända på dygnet gick ju inte sådär jättebra. Men hey, jag är inte förvånad. Känner att jag gnisslar tänder igen. Gnisslar och gnisslar... stenkross är bättre ord. Fan.
Får väl ta mig ner på stan och göra en del snurrande i affärer som jag egentligen inte borde göra. Plånboken tycker inte om den planen, men just nu skiter jag i vilket. Tar den huvudvärken sen. Inte nu. Måste införskaffa ett par nya jeans som jag kan ha på jobbet. Gör ju skillnad på det privata och professionella. Stilen i sig är det ingen skillnad på men jobbkläderna är neutrala(re). Hatar att gå runt och försöka mig på någonting som andra kallar för nöje. Det vill säga shopping. Hatar det verkligen. Speciellt när jag måste. Annars hatar jag inte det så mycket. Ogillar det mer när det inte måste göras. Suck.
Idag ska jag inhandla Thåströms nya och tycka lite synd om mig över att jag faktiskt jobbar den här helgen. Bror ringde under veckan nämligen och undrade om jag ville följa med på Thåström imorgon. Hans date hade ställt in kvällen i förmån för Brolle (i Buddy Holly) istället. Jag förbannade min olyckliga stjärna när jag sa nej. Hade ju så gärna velat gå. Vet ju också att när Thåström kommer till stan så kommer jag att sitta på jobbet och hata ännu mer. Fan.
Inte bra alls att vara såhär dagvill och lost i almanackan. Dagarna svischar förbi och det känns som om jag sitter fast i någonting jag inte kan ta på. Fan. Snart måndag va? Ja, jag tjatar om den där måndagen som ska komma Men det finns en anledning. Kanske får jag ordning på saker och ting då. Kanske jag kommer att få andas fritt igen efter måndagen. Kanske kommer jag upp på benen då. Kanske kan jag räta på min onda rygg då. Kanske kan jag efter den här helgen känna att jag kan nå stjärnorna. Ja... jag är optimist ibland. Försöker vara. Det kan ni ju ge mig i allafall?
Fredag den trettonde. Det där med att panikvända på dygnet gick ju inte sådär jättebra. Men hey, jag är inte förvånad. Känner att jag gnisslar tänder igen. Gnisslar och gnisslar... stenkross är bättre ord. Fan.
Får väl ta mig ner på stan och göra en del snurrande i affärer som jag egentligen inte borde göra. Plånboken tycker inte om den planen, men just nu skiter jag i vilket. Tar den huvudvärken sen. Inte nu. Måste införskaffa ett par nya jeans som jag kan ha på jobbet. Gör ju skillnad på det privata och professionella. Stilen i sig är det ingen skillnad på men jobbkläderna är neutrala(re). Hatar att gå runt och försöka mig på någonting som andra kallar för nöje. Det vill säga shopping. Hatar det verkligen. Speciellt när jag måste. Annars hatar jag inte det så mycket. Ogillar det mer när det inte måste göras. Suck.
Idag ska jag inhandla Thåströms nya och tycka lite synd om mig över att jag faktiskt jobbar den här helgen. Bror ringde under veckan nämligen och undrade om jag ville följa med på Thåström imorgon. Hans date hade ställt in kvällen i förmån för Brolle (i Buddy Holly) istället. Jag förbannade min olyckliga stjärna när jag sa nej. Hade ju så gärna velat gå. Vet ju också att när Thåström kommer till stan så kommer jag att sitta på jobbet och hata ännu mer. Fan.
Inte bra alls att vara såhär dagvill och lost i almanackan. Dagarna svischar förbi och det känns som om jag sitter fast i någonting jag inte kan ta på. Fan. Snart måndag va? Ja, jag tjatar om den där måndagen som ska komma Men det finns en anledning. Kanske får jag ordning på saker och ting då. Kanske jag kommer att få andas fritt igen efter måndagen. Kanske kommer jag upp på benen då. Kanske kan jag räta på min onda rygg då. Kanske kan jag efter den här helgen känna att jag kan nå stjärnorna. Ja... jag är optimist ibland. Försöker vara. Det kan ni ju ge mig i allafall?
Kommentarer
Trackback