hRaven

Tankarna far runt just nu.
Studsar runt mot varandra och skapar kaos utanför kraniet.
Hur kan någon förvänta sig att tillvaron ska vara lugn och harmonisk om hjärnan inte kan stå still en enda sekund?

Inatt var inte en öm svidande arm broblemet.
Inatt brottades jag med funderingar som blev så konkreta att jag kunde nästan ta på dem.
Inget av de saker är någonting nytt under solen precis.
Resultatet är att jag idag är trött.
Jag känner av att jag har gnisslat tänder igen.

Pratat med Rockern en stund idag.
Att prata med någon som förstår utan att man behöver förklara alltför djupgående är skönt ibland.
Att prata med någon om saker som förstår sånt jag själv inte har ord på är ganska befriande.
"Jag vet" liksom.

Det är mycket nu.

Jag ringde ett samtal.
Jag har bokat in en tid i kalendern.
Det är långt dit.

Jag fick nya konturer igår.
Undrar om jag kan dra dit de streck som saknas i verkligheten?