panikvända på dygnet

I början av natten. Meningen är väl att jag ska sitta uppe och invänta tuppen innan jag kryper ner under täcket. Tanken är ju så, men John Blund har väldigt bra argument till att jag ska ta och släcka ner redan nu. Men skam den som ger sig. Utbildningen ska inte få påverka min helg. Min jobbhelg. Jag måste ha ork. Det är ju inte måndag än.

När jag kom hem från dag II så skrev jag ett sms till Pojken med enkla orden "sova först prata sen". Sen sov jag som en klubbad säl i nån timme. Tröttheten var ett faktum redan när jag klev upp och jag lyckades väl inte få liv i hjärnan på hela dagen. Som om jag lämnade den på kudden när jag lyckades släpa mig upp. Jag har varit disträ och ofokuserad hela dagen. Jag insåg på eftermiddagen hur trött jag var när de började prata metaforiskt om att man ska dansa tango med sin klient istället för att brottas. Metaforen kan jag ju förstå, men ni skulle sett de mentala bilderna jag fick av dem orden. Speciellt när ett par stycken strax innan pratat om afrodans. Jag kunde se för min inre syn hur de dansar afrikansk dans med killarna på jobbet. Ni kan ju tänka er att jag hade lite svårt att hålla mig för skratt. *ler*. Ni fattar väl också varför jag kände att det var sovläge när jag väl kom hem sen?

Jag hade fått det efterlängtade bokpaketet på posten också. Jag skuttade nästan till affären (efter att jag sovit) för att plocka ut böckerna och sen rusa hem för att slita upp kartongen. Jag såg redan på formen av kartongen att det fattades en bok men inte vilken bok. Restnoterad som kommer senare. Ok. Typiskt. Även om det inte drekt var den boken som jag verkligen ville få hem som fattades så är det ju lite trist att inte få hem det man vill få hem. Nåja. Hinner ju läsa dem andra så länge. En har jag redan plöjt mig igenom under kvällen. En sån där som får en att fundera lite extra. Tar och kommenterar den en annan gång. För det mesta handlade om igenkänning. Väldigt mycket igenkänning samtidigt som jag försökte komma ihåg saker från min barndom. Ungdom. Vuxna liv? När. Var. Hur. Mest om ålder. Ska nog ta och läsa lite gamla dagböcker vid tillfälle. Tankeböcker. Kalendrar. En och en annan klotterpapper som jag sparat av någon anledning. Gamla brev skickade till mig. Jag inser att jag får leka arkeolog med mitt eget liv inom en snar framtid.

Och jag har svårigheter med att acceptera en del av utbildningen. Att jag ska använda mig av ord jag själv finner obekväma är liksom fel. Jag är obekväm med etiketter. Det kommer att bli tungt det här. Vi har kommit halvvägs. Men å andra sidan kan jag bara tänka på dem dansande afrikansk dans med sina klienter. Blir säkert bra det här. Annars är jag väl nästan redo för dårhuset.

Men å andra sidan... man måste väl vara lite galen för att orka leva?

Kommentarer
Postat av: ~Sol~

Jag tror att det är en förutsättning att vara lite galen för att kunna leva. Om man hela tiden är mainstream och går med vågen är det mest som att bara existera. Man kan existera utan liv, men inte leva utan existens. Stor skillnad det!



Jag vet inte om jag har fler av dina gamla brev liggandes, men jag kan kolla om du vill?

2009-03-14 @ 08:40:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback