redan vardag
Insåg med fasa igår att det är jobbmåndag idag! Min långledighet är redan historia. Vart tog tiden vägen? Nu vet jag ju att jag faktiskt haft roligt... men sen då? Känns lite... tomt? Ångestladdat?
Jag känner mig inte direkt utvilad. För att jag ska känna mig det så skulle jag behöva längre tids ledighet. Jag vet ju det sedan innan. Två lediga nätter bidrar ju inte till några mirakel. Det ger mig bara mer lånad tid till någonting jag inte hinner med att göra. För som det är just nu så känns det som om jag inte har tid att göra ingenting. Men å andra sidan så vet jag faktiskt inte om jag ens skulle veta vad "ingenting" är... var. Ta gårdagen som exempel till det. Fantasilös dag och tristessen hade övertaget.
Redan vardag. Redan jobbmåndag. Inte vilken jobbmåndag som helst heller. Den här veckan är fulltecknad med tider som ska passas. Inte bara jobb, utan utbildning också... förutom studierna. Sen är det liksom monstervecka också. Ingen ledighet och ingen vila. Panikvändande på dygnet blir det i allafall flera gånger den här veckan. Om inte annat så blir det en bra grund för hjärtattack. Jag får leva efter devisen; en dag i taget. Annars går det ju inte. Annars går det ju faktiskt inte.
Jobbmåndag.
Välkommen ångest.