hRaven

Mätaren visade 27+ när jag klev på skytteln hemåt. Och det förklarade ju varför jag tyckte jag hade niagarafallet längst nacke och rygg. Varmt är det. Jag gjorde en blixtvisit nere i staden för att hinna med övergång hem. Man måste ju göra sin runda med en fart på hundranittio om det ska funka. Och visst hann jag. Hann till och med kallprata med killarna i skivaffären. Där ser man.

För att hinna med allt som man tänkt sig så får man stressa. Svettas och springa vidare. Flaxar runt som en annan skata om ni undrar. Ingen större fan av att häcka på stan direkt. Skumt att skriva sådär, för det fanns ju en tid då all ledig tid tillbringades på stan. Höh. Åldern månne?

Sen det att inte stanna och prata alltför länge med folk man stöter på. Som gamla boende till exempel. Som idag. Frågor om vart jag tagit vägen och så vidare.  Blev förvånade över att jag ej kommer tillbaka alls. Jahaja. Där ser man. Jaa... de är/var ju inte de boende det är fel på. I stora hela. Suck.

Idag blir det att fortsätta att kladda på dukar och samtidigt passa på och tillfredställa fåfängan också. Har ju bortgång imorgon om det vill sig så. Just nu har jag ingen lust alls. Men det är nu det. Imorgon är en annan dag.

Men först ska jag ta och sluta svettas. Hitta nåt bra att slänga i stereon. Och ta vara på stunden. Det är en bra dag ändå.