hRaven

Gårdagen tog musten ur mig. Rent bokstavligt. Kastade in handuken redan halvåtta och för att slippa vakna en timme eller två senare och sabba hela natten så tog jag en dos av Theralen också. Bra beslut, eftersom jag med hjälp av den slog upp mina grå runt till när klockradions radio gick igång. Nu vet jag ju att längden på sömnen kan diskuteras, men hellre det än inget alls.

Tur att jag var medveten om detta, samt att min nya chef som jag träffade där på eftermddagen även varnade mig om att jag skulle bli trött i min nya tjänst till en början. Väldigt trött innan jag vande mig vid saker och ting. Jag har ju liksom haft det i bakhuvet litegrann, men det är ju bra att jag har någon som påminner mig och att det är såhär ett tag framöver. Tröttmössornas afton så fort jag kommer hem.

Det är bra att jag har människor omkring mig som är medveten om detta och är väldigt förstående redan innan det händer. Känns konstigt. Ovant, men bra. Det är ju så det ska vara har jag fattat det som. Att chefen bryr sig redan innan man väckt frågan. Men för det är ju bara konstigt. Vilken verklighet har jag hamnat i? Vilken värld blev jag förflyttad till? Kommer jag att kunna vänja mig vid det här? Jag hoppas det. För det är ju en bra plats skulle jag tro.

Idag blir det att gå på en invigning. Jag kommer att vara där som privatperson, men ändå som min nya blivande yrkesroll. Den jag axlar officiellt på måndag. Men invidningar kommer inte fler gånger och jag kommer ju att ha kontakt med föreningen i och med jobbet sen, men jag är ju sjukskriven så jag får gå iväg i egenskap av mig själv. I och med att det rör sig om en plats där missbruksbarn kommer att få hjälp och stöd så går jag dit i egenskap som vuxet barn. Jag är ju en av dem ändå. Oavsett hur jag vänder och vrider på det så kommer den sidan alltid att finnas hos mig. Det är bra att en sån plats kommer att finnas i vår stad också.

Men nu när nyvakenheten börjar släppa så ska jag ha mera kaffe. Sen ska jag väl rota fram någonting att ha på mig också... utmaningen jag la upp igår har ingen nappat på. Kanske finns det ingen i min närhet som vill sätta sprätt på någon annans pengar? Skumt. Jaja... Kläder var det ja. Ska väl ta mig ner på stan efter invigningen skulle jag tro. Jag som hatar att gå runt i affärer och försöka hitta nåt jag kan ha på mig. Stress deluxe av att bara tänka tanken. Men det måste göras. Min nya yrkesroll är inte som min gamla. Det innebär att klädseln ska vara mer formell en del dagar. Ledigt javisst, men formellt. Hur ska jag få det där att gå ihop?

Just ja... kan ju vara bra att se vart jag ska också. Tur att kartor finns på nätet. Heh.